Aftonbladet – 7 februari 1856, sida 2

och skiftade färg. Det lär jag väl komma att visa dig, svarade Israel. Derpå närmande sig bakvagnen, kände han sig för med händerna och drog fram det lilla svarta barnet, höll det upp framför honom och sade: Om du nu bjuder till att röra den här flickan, så tänker jag vi skola bli af olika tankar. Bleckslagaren närmade sig då Israel med en hotande blick och höjde piskan; men den manhaftige unge qväkaren (som lemnat den lilla flickan till sina systrar, hvilka höllo henne emellan sig i hvar sin hand) bröt genast af en tjock gren från närmaste träd och stod der väpnad till sjelfförsvar med den lugnaste min af fast beslutsamhet. Yankeemannen gick honom ända in på lifvet, svängande sin piska, men innan han hann slå till, grep honom Israel med största köld och en otrolig styrka och vighet i kragen, svängde honom ett hvarf omkring och kastade honom på något afstånd till marken, med en sådan kraft att han blef helt döfvad, och sade i detsamma: märk väl, jag anser mig ingalunda för någon slagskämpe : till profession, men om du bjuder till att resa dig upp, så skall jag anse det vara min skyldighet att tvinga dig ned igen. Bleckslagaren begynte röra på sig och fliokorna sprungo skrikande tillbaka till föräldrarne, dragande den lilla svarta flickan med sig, hvars skrik, såsomivanligt med alla af nennes race, voro de högljuddaste af dejhögljudda. Inom ett ögonblick var den reslige gare landtbrukaren vid sin sons sida, och oaktadt yankeemannens förtviflade motstånd, lyckades de med sin öfverlägsna styrka att föra honom till stallet, hvarest de stängde in honom för natten.