Aftonbladet – 6 februari 1856, sida 1

Så snart Micajah och Israel hängt upp sina liar och tvättat sig vid pumpen, satte de si till bords; husfadren i sin egen blåmålade länstol med höga karmar och ännu högre ryggstöd; Israel intagande sin vanliga plats på en låg stol, hvars sits för länge sedan blifvit öfvergifven af den ursprungliga rörmattan, hvilken ersattes af brokiga tygremsor, konstigt sammanlänkade och hopflätade. Som denna enligt allmänna omdömet ansågs för sämsta stolen i. hela huset, föll den alltid på den unge mannens lott, hvilken merändels var passiv vid alla tillfällen och aldrig tycktes anse sig berättigad till samma beqvämligheter som den öfriga familjen. Plötsligen genljöd det gälla skränet af en tenntrumpet genom skogarne, som täckte kullen midtemot huset, och oroade högligen gässen, som slagit sig ned i ro för natten, 1 deras vanliga bivuak kring ruinerna af en gammal lastkärra. Warnerska familjen upphörde att äta, för att i stället med uppspärrade ögon lyssna till detta ovanliga ljud. Slutligen sågo de, utkommande ur skogen och skramlande ned utför backen med frisk fart, en af dessa små vagnar, hvari kringresande handelsmän, hvilkas varulager förnämligast utgöres af tennoch blecksaker, bruka fara omkring från den ena ändan af Förenta Staterna till den andra, ehuru ursprungligen kommande från Nya England. De undvika gerna städerna och söka sina kunder : bland landtfolket, hvilka, utom att de ofta köpa åtskilligt af deras varor, alltid bjuda dem en god måltid och tak öfver hufvud för natten. Denne gårdfarihandlande kom under idkeligt blåsande på sin trumpet ända fram till farstubron, och stannande vagnen der, tilltalade han landtbrukarens hustru med den äkta näston, som; karakteriserar den lägre klassep i Nya England, frågande henne om hon hace