Aftonbladet – 5 februari 1856, sida 2

Blick tillbaka. Vid Carlsdagens firande å Kongl. slottet hade de, som 1 nåder dit voro inbjudne, tillfälle att beskåda och beundra ett magnifikt spelbord, vid hvilket fyra höga herrar spelade Wbhist. De fyra voro: engelske, franska, österrikiska och ryska ministrarne. Det var hela fredskonferensen. Wbhist är ett fint spel och ganska trefligt, om man icke grälar eller tappar för mycket. Men blir man slamm den ena gången efter den andra, då blir man ledsen, då svär man på att aldrig mera taga kort i hand; men det hjelper icke, man spelar ånyo och blir slamm för femtionde eller hundrade gången. England och Frankrike hafva förut spelat Whist med Ryssland, parerat högt oeh tappat flera än en quadruppel. Förargade hafva de slängt kortleken i väggen och börjat med knytnäfven trumfa på sin motspelare; men denne, just som han var som hårdast ansatt, har bjudit på kort och de förre hafva genast dragit, parerat samt tappat ånyo. Ryssland går aldrig ut på honnörer, men det förstår att taga sina trick. Det förstår konsten att under den allmänna spelifvern icke bekänna kort och har derföre alltid någon liten klöfverhacka i behåll som gör att motspelarens ruteräss fryser inne... Följaktligen duger det icke att spela konversationsspel med mongolen. Till honom måste man ropa: va la banquel och skjuta fram insatsen med spetsen af bajonetten. Nu sitta de fyra vid Whistbordet igen och slutet skall blifva detsamma som fordom, Varder det nu fred, så skall Europa blifva lika snopet som Turkiet det blef, när det efter freden i Adrianopel upptäckte att de ryska härmassor, för hvilka Konstantinopel darrade, endast utgjorde 15,000 stridbare man. Det kallas att sköta sina kort, och hvilken ledamot af Stora Sällskapet kan göra det efter? Efter en ny brådstörtande fred skall man finna, att man blott behöft ett enda kraftfullt slag till för att för alltid klippa klorna på örnen. Emellertid har Ryssland vunnit sitt spel och lyckligt kommit ur klämman. Kortpengarne skola de arma folken betala och få på sin höjd roa sig med att spela grabuge med de gamla korten. Men när fyra spela, så sitter den femte spelaren under bordet, och hvar sitter Sverge? Det sitter i vassen och får 24 rdr för rågtunnan och för hvetet 36. Men den kommande häfden, som säkerligen mindre tänker på våra höga spanmålspriser än på Europas höga kultur, skallen dag säga till Sverge ; Hade du i tid lagt före med din gamla svenska blå kortlek, så hade spelet fått en annan utgång. Men nu har du gifvit med orätt lek, eller med den preussisk-danskä röda, och derföre varder du arflös förklarad.