Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 3

vIgUga, men sSsaKeIt Ulla MHICU RKallval KYSLOlGU af obemedlade exposanter anskaffade, redan: godkända artiklar skulle efter ankomsten till. expositionslokalen blifvit derstädes undangömde och sålunda uteslutna från all täflan. Under sådana omständigheter återstod ingen annan utväg, enär utrymmet befanns otillräckligt, än att söka, så vidt möjligt, göra rättvisa ät hvarje särskild exposant. Att detta ej kunde ske utan att nästan alla i någon mån fingo vidkännas olägenheter af det knappa utryramet, faller af sig sjelf. Sålunda måste jag beklaga, att våra väfnader icke kunde få särskilda skåp åt sig uteslutande upplåtna, och att den vackra och intressanta samlingen af kartor icke på långt när kunde så utbredas som den förtjent och som derför blott skedde vid de tillfällen, då juryn infunnit sig för att granska dem eller då någon besökande derom anhöll. Det måste billigtvis medgifvas, att när man på ett och samma sbord af några få alnars längd och ringa bredd nödgas sammanföra prof på färgadt oeh ofärgadt silke, klippingsskinn och deraf förfärdigade handskar.. peruker, uniformsknappar, kort, böcker af flere slag, portföljer, stilprof, kammar, 0. 8. V., hvarvid stundom samma slags artiklar blifvit insända af flere exposanter, kunde en fullt tillräcklig plats svårligen tilldelas någon viss artikel utan orättvisa mot de andra, och ett så beskaffadt ensidigt gynnande på andras bekostnad hade väl åtminstone icke kunnat ursäktas i annat fall än om den gynnade artikeln utgjort en af Sverges hufvudprodukter, hvilket här dock ej var händelsen. Dessa ofördelaktiga förhållanden gåfvo emel-lertid anledning till flerfaldiga klagomål af sådane exposanter, som endast tänkte på sina egna artiklar och för dessa fordrade den fördelaktigaste plats och fullt tillräckligt utrymme. Men huru mycket större skulle ej missnöjet hafva blifvit hos dem, som funnit sig helt och hållet uteslutna från expositionen! Till dekoration omkring unionsvapnet, hvil-ket borde uppsättas å den för Sverge och Norge gemensamma lokalen i hufvudbyggnin-gen, hade förslag blifvit i Stockholm uppgjordt och af komiten, för hvad Sverge angick, gilladt. Som likväl just den platzs, hvil-ken varit afsedd för anbringande af demma dekoration, sedermera blifvit helt och hållet förändrad genom upptagandet å dess golf af ofvannämnda lanterne, måste fabrikörem Bergström efter ankomsten till Paris uppgöra. ett nytt förslag till dekoration. Detta förslag -: meddelades den för Norge i nåder utsedde -: kommissarien, som, sedan han tillsett att de: norska nationalfärgerna blifvit riktigt anbragte, gillade detsamma. Derefter blef öfverenskommelse om dekorationens förfärdigande träffad med en af stadens större entreprenörer för dylika arbeten. Oaktadt nästan dagliga påminnelser blef arbetet icke färdigt förr än flera veckor efter den derför bestämda tiden, och det befanns då att entreprenören i flera afseenden, särdeles hvad nyansen af färgerna i de svenska flaggorna angick, afvikit från förslaget. Angelägna att icke längre lemna vår lokal i hufvudbyggningen utan de-koration, och genom en bedröflig erfarenhet bekanta med oefterrättligheter hos entreprenörerna , ansågo fabrikören Bergström och jag det vara bättre att behålla hvad vi fått, än att i ännu flera veckors tid nödgas uppskjuta lokalens dekorering, med äfventyr att slutligen ej få battre arbete än förut. I de begge svenska afdelningarne i annexet anbragtes sedermera Sverges vapen och flaggor, i mindre dimensioner, genom dervarande surveillants, civilingeniören C. Berglunds försorg. so Utom dessa genom våra egna åtgärder anskaffade dekorationer furmos på flera ställen af expositionslokalen, så väl ofvanpå taket som innanför, de förenade rikenas flaggor anbragte genom kejserl. kommissionens försorg. Beklagligtvis rådde likväl hos de personer, äthvilka anskaffandet af dessa prydnader anför— troddes, en hög grad af obekantskap med äm-net och bristande håg att hos kommissarierna: söka upplysning innan arbetet företogs. Det: blef häraf en följd, att af alla dessa flaggor: nästan ingen från början var så beskaffad som: den rätteligen borde, hvadan jag ständigt nöd-gades begära rättelse. Genom befallningar,, för hvilkas utverkande jag måste besvära den utomordentligt sysselsatte generalkommissarien för expositionen,; blefvo visserligen felaktigheterna efterhand afhulpne, men härtill åtgingo stundom en eller annan vecka. Det torde i nåder tillåtas mig att anföra ett par exempel.. Framför bröstvärnet vid svensk-norska lokalen i hufvudbyggningen voro, utåt den stora öppna platsen i midten (la grande nef), anbragte Sverges och-Norges vapen, omgifna af begge ländernas flaggör. Som dessa flaggor voro alldeles oriktiga, begärde norske konsmissarien och jag att de måtte borttagas och ersättas med nya, förfärdigade enligt de ko-. lorerade ritningar vi tillika aflemnade. Vår önskan uppfylldes slutligen, men när de nya flaggorna uppsattes, placerades de begge svenska till venster och de begge norska till höger-om den gemensamma vapenskölden. Härmed kunde jag ej finna mig belåten, utan yrkade flaggornas omflyttning. Sedan nära 14 dagar åtgått under upprepade skriftliga och muntliga framställningar om rättelse af misstaget, nödgades jag anlita h. exc. hr grefve Löwenhjelms biträde. Först flera dagar sedan hans excellens skrifvelse till generalkommissarien afgått, blefvo flaggorna ändtligen omflyttade. — När å väggarne uti maschinafdelningen af annexet skulle anbringas taflor, upptagande namnen på de länder hvilka maschinerna tillhörde, fann jag till min förvåning ordet Sardaigne måladt å den tafla, som skulle utmärka vårt område. Det åtgick omkring en vecka innan rättelse kunde vinnas. Den 25 Juli afreste fabrikören Bergström från Paris. Dessförinnan hade med biträde af en från ett af de större handelsmagasinerna anskaffad person väfnader, pelsverk, m. m. blifvit uppsatte i tvenne större skåp i hufvud