larne, äfvensom vid alla tillfällen, då deras intressen komme i fråga, torde det nu, efter min återkomst till Sverge, tillåtas mig att afgifva följande underdåniga berättelse om fullgörandet af berörde nådiga uppdrag. . Jag hade trott mig kunna så nära som möjligt intill tidpunkten för de svenska expositionsartiklarnes afgång från Sverge uppskjuta min resa till Paris; men då E. K. M:ts minister vid kejs. franska hofvet, h. exc. hr grefve Löwenhjelm, allt ifrån årets början vid flera tillfällen yrkade att den svenske kommissarien icke längre måtte uteblifva, enär flera angelägna intressen vore att i Paris bevaka, afreste jag den 11 April och tillträdde den 23 i samma månad min ifrågavarande befattning. Jag erfor snart hut riktigt hr grefve Löwenhjelm bedömt förhållandena. Talrika skrifvelser från den kejs. Expositionskommissionen, med anhållan om upplysningar i flerfaldiga afseenden, väntade på den svenske kommissarien. Förberedande anordningar måste vidtagas i de särskilda lokalerna. Uti några deribland, nemligen de i det så kallade annexet, hade någon bestämd plats icke blifvit utstakad för de förenade rikena, utan måste utbrytas ur en större lokal, gemensamt upplåten åt fem särskilda nationer, en åtgärd som var : förenad med flera svårigheter. Genom det af kejs. franska kommissionen utfärdade generalreglemente för expositionen hade blifvit förklaradt, att de främmande ländernas komiteåer borde så snart ske kunde och senast före slutet af November 1834 inkomma med uppgift å det utrymme, som i expositionspalatset erfordrades för samma länders exposanter, och att dessa uppgifter skulle tjena till ledning när hela expositionslokalen komme att fördelas mellan Frankrike och de öfriga nationerna. Den af E. K. M:t i nåder förordnade komite för Sverges deltagande i expositionen gick genast i författning om infordrande af nödiga uppgifter i ämnet, samt underrättade på förhand kejs. kommissionen att ett betydligt antal artiklar sannolikt vore att från Sverge förvänta, hvarjemte begärdes att särskildt utrymme måtte i expositionspalatset anvisas åt Norge. Detta sednare utlofvades äfven i kejs. kommissionens svar. Emellertid ankom redan under sommaren 1854 en skrifvelse från kejs. kommissionen, innehållande att en fördelning af hela expositionslokalen för åkerbruksoch industriafdelningen då blifvit gjord och att dervid Sverge och Norge gemensamt fått sig tilldeladt ett utrymme af inalles 500 qvadratmetres, eller ungefär lika med hvad de förenade länderna egt att disponera vid expositionen i London år 1851. Om tilldelande af särskildt område åt Norge blef icke fråga. Af dessa 500 qvadratmetres borttogs långt mer än hälften genom obligatoriska gångar, trappor, o. 8. V. Komiten, som redan då häde sig bekant att talrika bidrag från Sverge vore att till Pariserexpositionen förvänta, skyndade att begära tillökning i det erhållna utrymmet; men ehuru dess bemödanden med särdeles välvilja understöddes af så väl kejs. franska ministern i Stockholm, som E. K. M:ts minister i Paris, kunde ingen annan ändring åstadkommas i den en gång gjorda fördelningen, än att utrymmet i annexet något litet tillöktes. Hvad deremot den så kallade hufvudbyggningen angick, hade svenska och norska utrymmet derstädes, beläget på läktaren, nyss före min ankomst till Paris blifvit minskadt genom upptagandet å golfvet af en större öppning eller så kallad lanterne, till beredande af bättre dager åt bottenvåningen. För denna minskning af utrymme kunde ingen ersättning erhållas. Underrättad att ångkorvetten Orädd med svenska expositionsartiklarne anländt till Havre den 12 Juni, begaf jag mig genast dit. Oaktadt alla bemödanden, åtgingo omkring 12 dagar för lossningen, förandet till jernvägsstationen i Havre, samt transporten till Paris och från dervarande bangård till expositionalokalerna, så att först den 24 i samma månad allting var dit framkommet. Före min afresa från Stockholm fästade Jag komitens uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att, ej blott för ordnandet af de särskilda till expositionens åkerbruksoch industri-afdelning hörande lokalerna, och uppsättning af maschiner samt andra artiklar, utan ock för dekoreringen af samma lokaler, någon i dessa för mig främmande ämnen fullt hemmastadd person blefve utsedd; och på komitens enhälliga begäran samtyckte dess ledamot, fabrikören J. W. Bergström, som med utmärkelse ombesörjt den vednare sändningen af svenska bidrag till expositionen i London, att öfvertaga den ifrågavarande befattningen; i anledning hvaraf han medföljde å ångkorvetten Orädd till Frankrike. Rättvisan fordrar att erkänna, att den af fabrikören Bergström sålunda öfvertagna befattning var förenad med svårigheter af mångfal diga slag; och om hvarken han eller jag fullkomligt lyckats att i fråga om lokalernas ordnande och dekorerande samt artiklarries uppställning fullt motsvara mångens foråran eller förväntan, må förklaringsgrunden kuuna sökas : i nedannämde förhållanden. De fleste andra nationer hade fått ganska betydliga, i proportion till antalet af deras exposanter mer än tillräckliga lokaler sig anvisade. Sådant var förhållandet med våra närmaste grannar i expositionspalatset, nemligen Danmark, Holland och Schweiz. Danmark t. ex., som icke hade mer än 90 exposanter och bland sina expositionsartiklar blott några få af mera skrymmande beskaffenhet, hade fått sig tilldeladt ett lika stort utrymme som Sverge och Norge gemensamt erhållit för uppställningen af sina mer än ex gånger så talrika exposanters till alla klasserna af generalreglementet hörande artiklar. Holland och och Schweiz hade hvardera fått ungefär dubbelt så storlokal som Sverge och Norge tillsammans. Der kunde vidsträckta platser upplåtas uteslutande åt artiklar af ett och samma slag, och följaktligen ordnas systematiskt och smakfullt, samt all för ögat stötande inblandHS lIMT) DS mm mm — ff rm Am co ms AA An so