Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 2

han kanske hafva känt sig smickrad af den uppmärksamhet hvarje mötande, så man som qvinna, egnade hans person. Denne så ovanligt högväxte och välbildade man, som gick ensam och icke syntes känna någon, hvem kunde han väl vara? Det fanns blott en enda i denra lysande folksamling som kunnat besvara frågan, och denna enda var just den eleganta unga damen, som kom i allgen der i sällskap med ett äldre och ett yngre fruntimmer, hvilkas toilett och yttre hållning röjde samhällets grädda, äfven om man icke varseblifvit den svartklädda betjenten som följde gräddan lik flugan, lidande kanske Tantali qval. Pettersson hade icke sett fröken Marie Louise sedan afskedet på — näs utanför grinden till parken. Han fann hennes mg något magrare och mindre blomstrande än då; men i den mån hon närmade sig föreföll det Konrad som färgades småningom hennes kind, och säkert är att den stod i lågor, när de möttes och utan att knappast vexla en blick skiljdes från hvarkandra, gående åt motsatta håll. På detta sätt och med samma resultat möttes de och skiljdes flera gånger till dess byggmästaren för ombytes skull slutligen slog ned på en bänk, betraktande några små vackra och välklädda barn som unge lekande några alnar från samma bänk. Efter någon stund återkom Marie Louise med sitt sällskap till samma ställe, men der stannade hon; pjollrande och skämtande med de små barnen, som ifrigt ryckte i madonnans svarta sidensarsklänning. Det ser alltid så behagligt ut när unga vackra qvinnor leka med små barn, och de underlåta det icke heller, isynnerhet när någon af vårt känslofulla kön betraktar dem,