Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 2 Febr. Danmarks ställning. Flera underrättelser i de med gårdagens post komna -tidningarne synas bekräfta vår uppgift, att Danmark för närvarande står alldeles isoleradt och häntyda derpå, att dess belägenhet är ganska kinkig: Så väl: det allmänna politiska intresset som de intressen Sverge särskildt har att bevaka på detta håll ge oss anledning att lemna en kort framställning af de nuvarande förhållandena i detta land, sådana de utvecklat sig efter den brytning, som störtade den ryssvänliga ministeren, i förening med hvilken vår neutralitetsförklaring var uppgjord, och sedan helstatsförfattningen de jure blifvit införd, ehuru det faktiska genomförandet ännu länge torde låta vänta på sig, om det ens någonsin på fullt allvar och med verklig konseqvens kan ske. Den nuvarande danska ministåren har nu egt bestånd i något öfver ett år. Dess utnämning i December 1854 var resultatet af den seger, som den kompakta fölkopinionen omsider tillkämpade sig emot en reaktionär och absolutistiskt sinnad regering, som -genom en slug kombination af många för reaktionen gynnsamma omständigheter hade vetat förskaffa sig nästan fullständig envåldsmakt både öfver konungen och folket. Emellertid hade genom den politik, som följts sedan början af 1852, sakerna blifvit så intrasslade att den nya ministåren i många hänseenden hade bundna händer, liksom den. äfven blef sammansatt af olikartade elementer. 1 Den nuvarande konseljpresidenten Bang hår under de sednaste tjugo åren spelat en betydande rol i Danmarks både politiska och mäteriella utveckling. Ar 1834; då provinsständerna infördes, valdes han till förste deputerad för Köpenhamn. Han var då juris professor, meti blef kort derefter direktör för banken och under Christian VIII ledamot af räntekammaren, det kollegium, som motsva: rade den nuvarande inrikesministåren och under hvilket specielt alla de s. k. landbosaåkeria, hörde. Genom administrationen af dessa förvärfvade sig Bang stort anseende ock begagnades efterhand i en mängd vigtiga uppdrag. Efter 1848 har han varit medlem af tre särskilda ministårer, alla tre gångerna såsom inrikesminister för konungariket, hvilken att