Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 1

Fru Malm upprepade sin fråga. Konrad funderade en stund. Jag kan icke säga det, svarade han ändtligen, jag har ännu ingen rättighet att yppa hennes namn. sI hvad förhållande står du då till henne? Hm!... jag står just inte i något förhållande.x Fru Malm skakade på hufvudet; Hon hade haft nog af Ensta. Skulle hon nu dertill få Berga på halsen? Hon riktigt ryste för sina unga vänners bonnfortyner: SMern jag bedyrar, goda tant, utbrast han, att när Mm får se henne, hvarom nu fråga är, skall ni medgifva, att jorden icke har något: skönare, renare och gudomligare att uppvisa. Detta, långt ifrån att lugna den goda frun; ökade fast mer hennes oro; och nästan med förtviflah återtog hon sitt arbete i väfstolen. Ja, gode tantr, fortfor Konrad; det är ingen vanlig flicka, det är en efigel söm. . Frun trämpade; svängde med skottspolen och dängde till med väfskeden, så att hela huset skälfde på sina grundvalar. Sommartyget höll på att blifva vintertyg i stället. Men så hör då mig ett ögonblick1 ropade älskaren, otålig öfver denna obehagliga inblandning i hans ljufva känslor, och gif mig åtminstone ett bestämdt svär. Kära Konrad, svarade hon, hvilande på skeden, om också jag och Malm gerna ville emottaäga den der gudomligheten, så vet du ju att vi äro så trångbodda att vi omöjligen kunna det... då Vet ju att vi Sedan i somras ha mämsell Sara i vårt bus och att hon nu upptager det enda rum som vi kunnat vara af med. : På den saken har jag redan tänkt, för? klarade Köntad; mamsell Sara kan inhder tiden bo på Berga hos ss. det går mycket väl för sig. ,