Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 2

mitt öde, liksom jag i själ och hjerta skall beklaga deras. Men det kunde hända byggmästar Pettersson och hans fru den surprisen, att, när de göra visit hos hennes. slägtingar, betjenten i tamburen möter dem med den underrättelsen, att hans husbondfolk icke tar emot. Jag skall Jätt trösta mig, min far, med den öfvertygelsen att en hustru har en vida vackrare bestämmelse, än att pryda väggarne i en salong . . . Och hvad mina vänner angår, så... Jag har lyssnat till dina galenskaper,, inföll grefven, och du måste medge att mitt tålamod är gränslöst. Ach att jag finge medgifva detsamma om min fars kärlek till migl! Jag har alltid sagt, att man aldrig borde ha barn), yttrade grefven, resande sig upp från stolen; vi föra dem in i verlden, de jaga oss derutur... vi gifva dem lifvet, de gifva oss döden... Må det derföre vara för sista gången jag hör något dylikt ur din mun! ... Så framt jag ej sjelf blir lika galen som du, så kan du vara viss om att jag al-. drig lemnar mitt samtycke till denna äkta dårhusförening, hvarmed du nu legat öfver mig alltsedan vi lemnade det fördömda landet. Ni har gifvit mig lifvet, min far! sade Marie Louise; gif mig äfven lyckan, ty hvad är lifvet utan den? Jag har då ett verkligt helvete i mitt hus! ropade grefven, i det han,-blek af harm, slog sin pipa i bordet så att det stora sjökumshufvudet sprang i stycken. Mitt piphufvud! mitt nya, vackra och dyrbara piphufvud! suckade grefven, uppsamlande styckena. Ni sörjer öfver ett krossadt piphufvud, men icke öfver att ni förkrossar er dotters hjerta! ... O, min gode, min älskade farl utropade Marie Louise, omfattande hans knän; haf förbarmande med mig... Jag kan icke lefva utan honom, min första kärleks föremål... här är jag ett intet, en död varelse blott, ty hela min själ är hos honom!... Vänd icke från mig ditt ansigte o, fader! ryck icke