Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 2

— Med anledning af ett yttrande uti en arikel i Aftonbladet att danska regeringen straxt efter general Canroberts afresa från Stockholm skall förfrågat sig om icke någon traktat blifvit afslutad, men af svensk-norska utrikesministern erhållit ett bestämdt nekande svar, inehåller Posttidningen för i lördags i sin ,Tidningsöfversigt följande: Vi anse oss med full tillförsigt kunna Rpplysa, att ett dylikt svar icke blifvit lemnadt. Vi anföra detta till den kraft och verkan Posttidningsredaktörens uttalade öfvertygelse kan ega på allmänheten. Då nämnde förklaring mförd under en rubrik, under hvilken man är van att finna Posttidningsredaktörens enskilda polemik och gnabb med sina yrkesbröder, hvarken kan anses vara af officiel eller halfofficiel beskaffenhet och dessutom är ganska sväfvande, må det tillåtas oss att fortfarande tillsvidare behålla den öfvertygelsen, att den nämnda uppgiften, som vi erhållit från flera, mycket pålitliga källor, i hufvudsaken är riktig. . : — En af redaktionen känd, trovärdig person har anhållit om plats i tidningen för följande uppsats: Det besynnerliga sätt, hvarpå biljettanteekningen och försäljningen till åtskilliga af Kongl. teaterns mera framstående prestationer egt rum, har flera gånger gifvit anledningar till ogillande anmärkninvar, men aldrig till så högljudda och så grundade, som vid gårdagens Mozartsfest. Med förvåning hörde man redan i förra veckan, att den härtill redan långt förut gjorda anteckningen blifvit annullerad och en ny utsatt till sistlidne onsdag. Då i och för detta ändamål kö blifvit bildad på vederbörligt ställe och publiken väntat uti densamma ett par timmars tid, underrättades, enligt trovärdig uppgift, redan den sjette personen att anteckningen var fulltalig. Det oaktadt fann man i tidningarne annonseradt af en Låstbom, som undertecknat sig privilegierad biljettförsäljare, att biljetter hos honom funnas att tillgå, äfvensom man de följande dagarne sett honom disponera ett högst betydligt antal dylika, hvilka utbjudits till enorma priser, t. o. m., enligt hvad man tror sig känna, till 25 rdr för en parkettplats. Men hvad är väl meningen häraf, och särskildt af begreppet privilegierad biljettförsäljare? Skall Kongl. teatern; denna konstanstalt, till hvilken hela landet och H. Maj:t Konungen särskildt skattar, tillstängas för allmänheten, för att tjena till ett fält för en enskilds mest oblyga spekulationsanda, och sker sådant med hr baron Bondes goda minne, och är det i sådant fall hans afsigt att genom åt teatern förbehållen andel i vinsten, reparera samma konstanstalts, under hans styrelse iråkade skuld? Dessa frågor erbjuda sig af sig. sjelfva och tarfva ett öppet och ärligt svar, på det allmänheten må veta hvems teatern är och livad den hafver att rätta sig efter. Till dess nöjaktig förklaring härpå blifvit afgifven torde icke vara olämpligt om kongl. öfverståthållareembetet blandade sig i saken, eller ännu bättre om allmänheten visade så mycken esprit att aldrig köpa en enda biljett på annat ställe än vederbörligt. Vi ha så mycket hellre velat gifva offentlighet åt insändarens här framställda klagomål, som vi från flera håll hört dem upprepas och det i öfrigt af gammalt är kändt, att då större efterfrågan å biljetter till Kongl. teäterns representationer inträffat, det hufvudsakligen varit de, som känt bakvägarnen, hvilka lyckats vinna inträde, men att detta varit fallet med högst få af dem som i vanlig ordning gått till biljettluckan. I afseende på biljetters afyttrande till månglare, skall man troligen invända att teaterstyrelsen ej kan kontrollera det bruk köpare göra af sina billjetter; men denna invändning förfaller genast, då man ihågkommer, dels att den person, som här drifver ifrågavarande spekulation i större skala, är tillräckligt känd, dels att det står i direktionens makt att bestämma det ingen må få tillegna sig ett så stort antal platser, att afsigten uppenbarligen synes vara, att till andra personer återförsälja biljetterna. ——