Aftonbladet – 24 januari 1856, sida 2

— Äfven i Paris har Knutsfesten den 13 Januari -blifvit firad -afdervarande Skandinaver: Vi meddela härom följande utdrag ur ett enskildt, oss benäget meddeladt bref, som äfven vidrör några andra ämnen: Trettondagen hade åtskilliga skandinaver en kollation, en sexa, så svensk som det. är möjligt att åstadkomma den i BHjertat af Paris, i Palais Royal: Man gjorde musik, några svenskar, norrmän och danskar sjöngo; ackompagnerade på pianoaf hr Tellefsen, man pratade, man skrattade, med ett ord; man gjorde sig en gemytlig afton. Matsalen var dekorerad med svenska, norska och danska flaggor. Enligt gammal nordisk sed höllös tal och druckos skålar vid bordet. Arkitekten Hetsch sade sällskapet välkommen och tackade de damer som hedrade det med sin närvaro, litteratören Meyer föreslog skålen för Norge; d:r Varenius för: Danmark, hr. .Böe för Sverge, hr Sörensen(den berömde uppfinnaren af :sättmaschinen) för konung Oscar, d:r Lagerlöf för konung Fredrik, hr De Vylder för nordens: enhet. Slutligen uppträddeen finne med ett litet tal som gaf anledning till en skäl för Finland. Vid bordet afsjöngosi chorus af samtlige deltagare, både herrar och damer, humoristiska verser, dem hr Meyer hade skrifvit till Forskjellige lystige; Nordiske Folkmelodier, än Så lunkom vi så småningom, än Den. gäng jeg drog afsted, och än -Aa kjöre Vatten aa kjöre Veed. Att se Parisergarsongernas miner af undran och förvåning. vid. detta för dem nya skådespel, roade mig synnerligen. Detta främmande språk, i deras öron klingande ännu besynnerligare, emedan tal höllos på -skandinaviens alla hufvuddialekter, svenska, finsksvenska, danska och norska, dessa obekanta melodier försatte dem i en helt ny-verld. Jag är öfvertygad att fransmännens lifliga inbillning målade för dem en scen ur nordens folklif, infattad i en ram af granskog och snöbetäckta fjell. Aftonen förenade nästan alla i Paris vistande skandinaver, som i någon mån representera vetenskap, konst ochindustri. Jag anmärkte vid hela tillställningen endast en brist, men den var total — bristen på löjtnanter. På hr kommissarien Brändströms långa meritlista förtjenar att antecknas ännu ett prof på det nit och den omtanke; hvarmed han ryktat sitt anförtrodda värf. Vi nordboer egde rättighet att tidigare än andra lemna expositionen för att icke blifva öfverraskade af vintern. Nu hade tidningarne förmanat hr kommissarien att icke Sverge, som sent ankom, skulle. alltför tidigt gå sin väg. Det skall ni icke ha gjort för inte, tänkte hr kommissarien. Jag skall låta: eder ;se. följderna af: edra råd,. Och så drabbade hans vrede Sverges sköna konst. Hr kommissarien tyckte, att den blifvitså illa tilltygåd förut, att det ieke var något att hålla på. För attstrikte följa tidningarnes åsigter, att Sverge börde lemna expositionen så sent som möjligt, lät hr kömmissarien de svenska Konstnärernas. arbeten qvarligga i expositionslokalen öfver en vecka, sedan: de blifvit nedtagna; Detta :uppskof hade. till. följd; att: den svenska konsten .komför. sent utsatt köra för att hinna hem på denchär sidan våren: sDens ligger nu i-vintersömna i Lubeck. Lyckan vänder sig ofta ömp5, står det i eA gammal fölkvisa. Hvilken ömvexling för dessa stackars taflor, som i flera månader varit högt uppsatta i :den briljantå expositionslökalen i verldsstaden Paris och erhållit vänliga bliekar från allt hvad Europa eger utmärkt, snillrikt och stort; hvilken--omvexling att nu ligga inpackade i grofhyflade brädlårar i ett ruskigt, kanske fuktigt mågasin 1 staden Läbeck.. ige FR 55