Aftonbladet – 19 januari 1856, sida 2

som i Orienten. Ioke åt England ensamt skall krigföringen i Östersjön öfverlåtas, utan Frankrike skall verksamt och kraftigt deltaga deri. Times, innehåller en artikel, i hvilken nämnde blad på förhand antager som gifvet att Ryssland skulle ge något slags medgifvande till de österrikiska förslagen, men att det sedermera, då man kommer till realiteterna, skall säga nej. Denna artikel är af följande innehåll: Skall Ryssland antaga de förslag, som af de allierade gjorts denna makt?. Dessa förslag framkommo d. .28 i förra månaden, och ännu omförmäler telegrafen ingenting. Ryssland har hvarken kastat sändebudet i en brunn, såsom de gamla grekerna gjorde med den store konungens utskickade, då dessa kommo att af dem begära jord och vatten, ej heller upphissat honom i stormasten på en af dessa fregatter hvilka, ehuru utestängda från sjön, det oaktadt temligen väl kunna göra tjenst som galgar; det har icke ens affärdat honom utan svar. Ryssland tiger, och som vi förmoda, derföre ätt det håller på att be runda. Vi kunna i sjelfva verket icke önska, att det skall brådska med att tillfredsställa vår. otålighet. Det är nu i besittning af vår hemlighet, och -har alltså skäl att taga sig tid, innan det meddelar oss sin. Ett enkelt nej skulle snart ha kunnat afsändas, och sjelfva den omständigheten, att ett sådant icke blifvit yttradt på tio dagar, är ett slags bevis på att nej icke flyter så ledigt från Rysslands läppar som dess engelska beundrare och sköldhållare ville komma oss att tro. Tvifvelsutan äro dess varsamma diplomater nu sysselsatte med att vända och vrida på de allierades förslag, dervid sökande efter någon elastisk punkt, på hvilken de sederm:ra kunna hänga ett antagande, en underhandling, och slutligen -ett afslag. I hvilken händelse som helst kunna vi vänta, ty vi befinna ossisamma ställning som en schackspelare, hvilken vunnit en viss fördel i partiet och icke behöfver slå sina knogar i bordet, om hans motståndare dröjer att välja emellan de förlägenheter som ligga framför honom. F Ryssland har 1 sanning mycket att taga i öfvervägande. Vi börja nu att inse, och det å sin sida att känna, någonting af de följder dem Sebastopols fall förr eller sednare, men säkert skulle framkalla. . Det är en märkbar förändring i de mindre europeiska staternas ställning. De skandinaviska rikena ha tagit ett afgjordt steg framåt genom att ingå i förbund med de allierade, hvilka äro Rysslands erkända fiender. Och hvad som är ännu mera utomordentligt, de stater, hvilka tycktes fullständigast underkastade den moderna macedonierns kontroll — Saehsen, Bayern och Wirtemberg — vackla nu i sin hörsamhet, och trogna principen att vara starka på den starkare sidan, besväras de nu af tvifvel. huruvida deras sida icke i närvarande ögonblick är den svagare. Tysklands stora passiva och tröga massa begynner röra sig på ett ovigt och tvekande sätt: drömmar om nationel enhet, om växande individuella intressen 1 en verkligt tysk politik, om patriotism, trädande i individualismens ställe, Jemte åtskilliga andra svårfattliga logiska saker, i stället för många andra lika svårfattliga, framskymta nu för Tysklands själ, aftecknade i pamfletter med oräkneliga sidor och med ändlösa sentenser; och åliggandet atttaga i öfvervägande huruvida någonting, som står i ett visst aflägset sammanhang med verklig handling, icke borde påtänkas, deduceras med en Kants och en Hegels spetsfundigaste dialektik och dunklaste terminologi. Om ock ej fullt vaket, är Tyskland dock säkert icke sofvande; om ock en smula rusigt, likväl ickei ett tillstånd af fullkomligt rus, om ock en smula yrt i hufvudet af tobaksrök; dock icke helt och hållet afdomnadt: det håller verkligen på att småningom vakna upp till öfvertygelsen derom, att det talat och skrifvit något för mycketssmen deremot handlat och vågat något för litet. Ryssarne åter ha aldrig visat synnerlig fallenhet för metafysiken ; men tilräckligt har kommit i dagen för att hos dem väcka en viss oro i afseende på det fortfarande beståndet af ett inflytande, hvilket de ända tills kriget började trodde vara oförstörbart. Ej heller är det lätt att säga, hvad verkan dessa symptomer till börjande myteri kunna utöfva på Österrikes och Preussens rådslag. För Österrike är ett sådant vaknande hos den allmänna andan en icke obetydlig uppmuntran att fortgå på den bana det nyss beträdt, enär detta fenomen icke blott lofvar denna -aakt det stöd den så länge sökt, utan ock visar att, ehuru dess politik icke emotsvarat dess pligter och dess förbindelser, den dock varit detsamma till någon fördel, i jemförelse med det rivaliserande Preussens vida mindre ursäktliga taktik. Å andra sidan tyckes hofvet i Berlin hotadt icke blott med att få nedstiga från sin ställning såsom stormakt, utan ock med en fullkomlig isolering från de stater, hvilkas understöd.det med så