Aftonbladet – 18 januari 1856, sida 3

man misstager sig högligen, då man antäger att den större kostnaden för de af Aftonbladet m. fl. så ifrigt påyrkade dubbla lådorna består endast i det högre, låt vara till och med tredubbla tillverkningspriset; den ligger lika mycket och mera uti behofvet af en vida större, kanske fördubblad brefbärarepersonal I) som dessa lådor erfordra. Man misstager sig ännu mer om denna absoluta säkerhet som man anser vinnas genom dessa lådor, enär den endast blifver half, då samma lokalbref, som bäras i läst låda tll posten, så väl som ankomna portobref från. andra orter, måste sedermera lemnas lösa till brefbärarne, för att åter från posten kringbäras till hdressaterna m); och hvilken säkerhet mot tillgrepp eller slarf vinnes då genom de dubbla 1ådorna, om den endast skulle bero på lås och nyckel? Just det utaf Aftonbladet framhafda exempletaf den nu -tilltalade brefbäraren lemnar härpå eh märklig bekräftelse, :alldenstund af de hos honom funna, undanhållna brefven 4 voro sådana, som icke framlemnats tll expeditionen, men 31 deremot sådana, som, riktigt aflemnade i expeditionen, sedermera vid kringbäringen undanhållits; hur hade för bärarne otillgängliga lådor kunnat förekomma detta? n) — Men såväl lådornas beskaffenhet som allt hvad i öfrigt eger sammanhang med denna detalj af brefbefordringen, är uti ett till K. M:t från generalpoststyrelsen-redan i början af sistl. December afgifvet underdånigt memorial omständligen afhandladt, och då detta dokument såsom en offentlig handling bör vara lätt tillgängligt, anhålles, att Aftonbladet en annan dag ville införa detsamma, hvilket torde befinnas i åtskilliga hänseenden upplysande och af intresse. Sist må det, då Aftonbladet påpekar, att till brefbärare borde användas ieke soförsökta personer, utan de mest bepröfvade och pålitlige af postverkets betjening, tillåtas att undra, hvilken grad eller klass bland desse man tror benägen att låta sig härtill användas? 0). Och då det sannolikt varit omöjligt för poststyrelsen ätt. till besättande af de extra, provisoriskt förordnade nya brefbärarebefattningarne erhålla 8 i brefbäring försökte och bepröfvade personer, torde styrelsen vara att lyckönska, om icke misstag i ett eller annat hänseende skett med mer än en; och lyckligtvis synes den inträffade, visserligen ganska obehagliga upptäckten, hvilken skett genom föreståndarens nitiska uppmärksamhet, icke hafva rubbat allmänhetens förtroende till det hela, ty brefiådornas anlitande har icke aftagit. inlagda i Stockholms breflådor, icke förkomma, som någonsin för den stockholmske afsändaren. 1) På utrikes orter ha vi sett dylika brefhemtare medelst en ganska enkel inrättning, med en öfver axlarne liggande skinnrem, på en gång bära sex-sådana lådor, då flera af de härstädes för lådornas tömmande anställde brefdragare endast lära ha på sin lott fyra sådana. . Möjligen skulle, om lådornas antal. något betydligare förökas, en häst. med -kördon för hvarje statsdel böra anskaffas till lådornas forslande. m) Här glömmer insändaren den särdeles vigtiga omständigheten, att en stor del, och den wvigtigaste, af lådornas bref icke utlemnas till brefdragarne, utan expedieras i låsta lådor till afdelningen för afgående poster, för att till landsorten afsändas. Det är dessa bref som, genom att innehålla penningar eller vara försedda med frimärken af högre valör, egentligen kunna locka brefdragarne till undansnillning. De s k. lokalbrefven äro väl af mindre vigt och innebålla väl nästan aldrig penningar; för hvart och ett af dessa har brefdragaren dessutom att påräkna 1 sk. bko, och bortkomsten af ett dylikt bref kan hastigare och lättare kontrolleras. n) Härmed förhåller det sig, enligt hvad vid domstolen blifvit upplyst, att de 31 brefven utgjordes af cirkulärbref, adresserade efter en gammal adresskalender, hvarföre brefbärarne hade erhållit medgifvande att efterhand, och allt efter som öfriga göromål förde dem omkring, söka få reda på adressaterna och utdela dessa bref. Det är egentligen de fyra uppbrutna brefven som ansetts för Qvarfoth komprometterande. o) Vi känna icke huru det i detta hänseende är ordnadt inom postverket, men vi kunna näppeligen föreställa oss, att poststyrelsen eller postkontoret skulle sakna befogenhet att förflytta några af verkets lägre betjening från en art af brefbäring till en annan, som tills vidare ansåges mera maktpåliggande och erfordra mera bepröfvade personer.