Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 2

blå skäggbotten som kunnat anstå en jesuif af den heliga tomerska kyrkan. Hans kroppsbyggnad, till längden öfver medelmåttan, röjde mycken fysisk kraft, och hans fina hvita händer sågo icke ut för at! större delen af hans lif hafva gröft i de fattigas lumpor. , Brodån hade gräft med fördel. Pappersbruken kunna väl också förvandla lumpor i silfver och guld, men de behöfva för detta ändamål mycken omtanka och många maschiner. Brodån hade ur de lumpor, han haft att göra med, dragit guldtråd, utan annan hjelp än sin enkla aritmetik och sitt medgörliga samvete. Följaktligen var han en ganska rik man. Liksom vackra kläder kunna för verldens blickar dölja en skröplig kropp, så kan rikedomen förgylla många själens olater; men rikedomen får då icke skrinläggas. Den måste, liksom påfogelns satjert, utbreda sig inför verldens lystna blick och fälla en och annan fjäder i dess sköte. Men kommissarien Brodån var en snålvarg) och hans snålhet hade blifvit ett ordspråk redan från första dagen han flyttade ut till landet, der han en fjerndels mil bortom Ensta köpt sig ett tunland skog. Denna skogsmark skulle rödjas och ett boningshus byggas på den. Det behöfdes naturligtvis arbetsfolk, och hur små än arbetslönerna på den tiden kurde vara, så kostade det ändå mynt. Kommissarien lät nära invid arbetsplatsen uppföra ett mindre marknadsstånd, der tobak, bränvin med flera förnödenheter: höllos arbetsfolket tillhanda; och på detta sätt lyckades det honom att enligt beräkning återtaga med ena handen mycket af hvad han utgifvit med den andra. Emellertid blef det röda huset ordentligen uppfördt och omgifvet med en hög gärdesgård, allt i det skick vi. uti den nästföregående berättelsen beskrifvit. För att visa sitt lifliga intresse för allmo