Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 2

bakut dess bättre. Bland herrarne råder åter hos oss det i främmande länder aldrig sedda exempel, att de till och med midt i kalla vintern under storm och oväder vid hälsning aftaga hufvudbonaden och blotta hufvudet. Båda dessa bruk af damer och herrar äro rena galenskaper. Att i norden gå utan all betäckning å hjessan, hufvudets ömtåligaste del, blott för aw få den äran gagna ett orimlig mod från södern, är icke värdigt nordens kloka qvinnor; och hufvudets aftäckning vid helsning är ett kryperimod, som ingalunda höfves nordens redbare män. Några sansade damer och herrar af gifta och ogifta stånden hafva derföre slagit sig tillsammäns och fråga härmedelst ödmjukligen ortens öfrige resp. sansade damer och herrar, om det icke vore i sin ordning, att man träffade allmän öfverenskommelse om ofvannämnde 2:ne, lika dumma som skadliga moders afskaffande under det nu ingångna nya året, sami att således måtte komma till stånd icke endast inom taleirklarne, utan jemväl i den dagliga verkligheten, en stadigvarande förening af oIcke-Kyss-mej-hatt-brukarinnor och Hatt-ickeÅftagare. — Från Paris skrifves med gårdagens post om följande uppträde: Professor Nisard vid universitetet i Paris har förr varit medarbetare i National och skulle den 5 dennes hålla sin första föreläsning. Det är han som uppställt den satsen att det finneg två moraler, en för vanliga menniskor och en annan för de utvalda. Man tillägger honom vidare ett yttrande, att han visserligen hade sina åsigter, men att 13,000 francs årligt underhåll skulle komma honom och hans femilj väl till pass. Då nu hr Nisard inträdde i Sorbonnes stora auditorium, der han skulle hålla sin föreläsning öfver franska litteraturen, så emottogs han med hvisslingar och oljud. Nisard talade öfver Voltaire. Detta namn uppväckte studenternas entusiasm, och ropet lefve Voltaire! skallade från alla sidor. Professorn sökte bevisa, att Voltaire var en äkta katolik, hvaremot hans åhörare protesterade. Tumultet blef allt värre oeh steg till sin höjd då Nisard ville säga några ord till sitt försvar: J glömmen — började han — mina långa studier. En student ropade: Och ni glömmer National. — Mitt samvete förebrår mig ingenting, — ville professorn fortsätta, men man lät honom icke tala. En student sprang upp på bordet och Fopde till honom: Ni har sålt ert samvete. Det uppstod ett starkt oväsen bland hela auditoriet, och ropet: Ni är en mutkolf! hördes från alla sidor. Nisard blef blek som döden och darrade. Studenterna voro likväl utan allt medlidande. Inspector och universitetets rektor ankommo, men deras närvaro och intervention ökade tumultet och Nisard måste lemna salen. Ingen polis var närvarande.