Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 3

De transkaukasiska provinserna, Inom den engelska pressen har efter Kars fall den frågan blifvit väckt, om icke hela eller en del af den engelska hären på Krim borde gå öfver till Asien för att der operera tillsammans med Omer paschas armå. Detta försag har funnit en varm och sakkunnig förfäktare i Times korrespondent vid den turkiska hären i Mingrelien, mr Oliphant, förut bekant genom sina resor på Krim och i de trangkaukasiska länderna. Motiverna för denna sin åsigt har han nyligen framlagt i en broschyr, hvari han behandlar frågan ur dep praktiska synpunkt som är karaktoristisk för engelska författare, och med en detaljkännedom, som förråder att han med egna ögon sett hvad han skildrar. Det är några utdrag ur denna intressanta skrift vi här nedanför meddela vära läsare. I sitt företal söker förf utreda hvad följ den skulle blifva, om den turkiska armå, som nu opererar i dessa trakter, blefve understödd af on kristen här. I sådan händelse, yttrar mr Oliphant, framställa sig helt naturligt två frågor: först, hvartill skall den turkiska armån användas, då en kristen arm6 kommer dit? och för det andra, hur skall det gå med de transkaukasiska provinserna, när Sen sednare går sin väg? Den förstnämda af dessa frågor är lätt besvarad.. Det mest passande fältet för en tur, kisk armås operationer är den del af landet som ligger, emellan Kuban och kaukasiska bergskedjan. Befolkningen i de här belägna Taukäsiska rovinserna Natquoitsch, Bsaduch, Hattoquoi, Demigoi och de två Kabardas, utgöres helt och -hället.af. muhämmedaner; de hafva en djup vördnad för sultanens person; de äro af själ och hjerta ryssfiender och ha i mer än ett halft århundrade med omyexlande lycka underhållit ett krig med Aera efter hvarandra följande czarer, och de önska ingenting högre än att få samlas omkring en turkisk generals bangr i ett krig mot giagurn, Deras land är lika bördigt som dess bebyggare tappra. Utbredande sig öfver norra sluttningen af Kaukasus i en rad af sköna kuperade slätter, är det i stånd att underhålla en stor styrka. En blick på kartan visar vigten af en sådan rörelse ur strategisk synpunkt; och den lätthet, hvarmed genom Darielpasset förbindelsen kunde underhållas, skulle högligen besvära en rysk armå, om den på sanima gång hade att göra med en fruktansvärd fiendo på andra sidan. Turkiska armen kunde utan svårighet öfverföras från Suchum-Kaleh till Sudjak-Kaleh, hvarifrån en militärväg leder till Kubans slätter, ett afstånd af blott tjugo (eng.) mil, och som derefter blefve operationsbasen för kriget. Hvadden andra frågan: angår — nemligen de transkaukasiska provinsernas slutliga öde — så tycks ej heller den vara särdeles svår att lösa. De önska ingenting högre än att lemnas åt sig sjelfva; och ingenting borde vara oss lättare än att i detta hänseende gå deras önskningar till mötes. Om en kristen armd, som uppträdde i detta land, försäkrade hvarje provins den genomtågade om dess oberoende, kan det icke betviftas att befolkningen skulle vara: både villig och färdig att lenina den allt möjligt bistånd. Emot en sådan politik uppställer man vanligen två invändningar. Den första är den, att vi genom cen sådan garanti förbunde oss för all framtid att beskydda landet, den andra, att då vi vid början af kriet förklarat att vi ej ämnade beröfrva Ryssfänd någon del af dess område, äro vi ej heller nu berättigade att frångå denna grund sats, Hvad den första af dessa invändningar angår, så uppstår den frågan, från hvilken sida vore ett anfall mot dessa provinser alt befara? Blefve det från Turkiet (ehuru det är mycket tvifvelaktigt huruvida detta land hädanefter någonsin blir i stånd till ett anfallskrig), så kunna vi alltid göra vår vilja ä