Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 2

UU MMMM Ät jallt för långt framskriden, reste han sig, fattade sin hatt för att taga afsked och gå. Värdinnan, som icke gjorde min af att längre vilja qvarhålla honom, följde sin gäst genom de många rummen ända ut i salen, men tyst och endast sysselsatt med sina ogna tankar, synbarligen mycket upprörda. Vid salsdörren stod en betjent, klädd i ett nästan furstligt livrå, ehuru, efter hvad klookaren tyckte sig finna, mycket olika det som bars af inländska notabiliteters betjening, Betjenten lemnade en biljett i mamsell Auhänder. Tankspridd öppnade hon biljetten och kastade en flyktig blick deruti. Ja, jag vetr, sade hon, säg grefven att... Men vänta, jag skall skrifva några rader. Derefter vände hon sig till Malm, fattade hans hand, drog honom med sig till fönstret och nästan hviskande sade till honom: Tack! ännu en gång tack för den stund ni skänkt mig! helsa er fru och alla edra anförvandter! säg dem att hvarje gång jag tänkt på den korta tid jag vistades bland eder, har det alltid gjort mitt hjerta så godt, ty det är ju godt att ega ett minne, vid hvilket man kan dröja med oblandad glädje , .. Helsa alla, äfven honom .., nej, nej! nämn icke ett ord för honom om migl låt honom aldrig veta att ni sett mig, att jag ännu finnes i lifvet! rif icke upp det sår som förr eller sedrare måste läkas af tidens hand... Tro mig, det lidande, Jag nu erfar, läkes icke så lätt; en evig ånger skall nära detsamma ,,. Han har ingenting att förebrå sig, ingenting att ångra, han... Farväl, ännu, en, gång förväl, herr Malm, och kauske för altid! Malm gick, beklagande sig. öfver sin. otur, att nästan alltid när han kom i beröring m främmande folk nödgas emottäga någott mer eller mindre sorgligt förtroende. — (Forts.) Å j