Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 2

årig flicka fordra det förstånd som mången man af trettio år icke eger Visserligen bör man icke detn, medgaf klockaren; men om han också sårades af er synbara likgiltighet för honom, så kan jag likväl ej begripa huru den omständigheten allena kunde göra honom så olycklig som han verkligen blef och ännu i dag är. Men hvad har han då sagt om mig frågade Aurora. Iutet, svarade Malm. Men han har väl någon gång talat om min person ?a Aldrig. Hvad säger ni!... han skulle icke ha telat något om migl Han har icke ens nämnt ert namn alltsedan han återkom till Danderyd efter den brådstörtande resan från Göteborg. Om ej för er, kanske för någon annan ?? Ingen, jag bedyrar det heligt; känner den rätta anledningen till den sorg som förtär honom och, jag kan med säkerhet säga! det, ingen skall någonsin erfara den af hans egen mun. Han har då icke berättat den der händel-; sen . Hvilken händelse ? Orif en viss person som följde vår tceater från stad till stad ända till Göteborg och för hvilken jag ... Hon tystnade, uppsteg från divanen och, började gå af och annan i kabinettet. Han har tegat, lidit och tegat! återtog bon med ett uttryck af den djupaste ånger; hatet och hämden, de vanliga följderiät ar svartsjuka och gäckad kärlek, kunde då icke slå rot i detta redliga hjerta nyo tystnade hon ooh fortsätte sin gång. Sedan Malm länge förgäfves Väntat att HÖN skulle fortsätta, så, och då han fann tiden l 1 l i i : L i i