Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 1

bazaren, men såsom mera provisionel löfvade den ingen längre varaktighet; och man hopades allmänt? att -med dess snara: fall alla usens på Helgeandsholmen skulle följa. Oaktadt detta hopp, kunde: Malm aldrig gå förbi denna mur utan att kasta en mulen blick på densanimai Jag känner en-torpare inom: min sockenn, sade han en gång, som, när: haiv tillträdde sitt: torp, fann: sitt fähus skymma bort för hans stuga utsigten öfver en liter äng, gårnerad af: några spädare björkar. Trots sin störa fattigdom, flyttade han fähuset till. ett annat. aflägsnare ställe. Den torparen, tillade Malm, röjde ju: ett skönhetssinne och en smak som kunde komma :inången hofarkitekt att rodna. Det var icke långt från denna mur som Malm hörde sig ropas vid namn af-en välklingande fruntimmersstämma. 3 Han stannade och befann: sig midt framför en ung vacker dam i den mestutsökta toilett. Är jag då verkligen så förändrad, att herr Malm icke känner igen migl! utlät sig. den unga damen. Man kanchäfva sett den knopp, ur hvilken blomman skjutit fram, utan att vara säker på att: samma -stjelk; som bär den sednare, äfven burit den förra. . Derföre stod -Mali länge oviss och. funderade: med hatten i hand. 3 aMenp, återtog den sköna; ingen af menniskans själsförmögenheter. är så litet sjelfständig som minnet; ty man minnes ej annat än det som intresserar oss... Men om jag säger att mitt namn är Aurora Dillnau, kanske då... rAck ja! så var dets, ropade Malm, och jag som inte. kändes... men-mamsell Dillnau har blifvit längre, mycketlängre, som jag tycker, och äfven: mycket ...