Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 3

mänga hanseenden guvit anledning till dessa den tyske författarens bittra sarkasmer. Hemerialer från Evangeliska mötet i Paris rörande religionsfrihetens införande i Turkiet IL Till Hans Höghet, Sultanen Abdul-Medschid. Den 5 Sept. 1855. Underteeknade, hvilka representera flere nationer oeh nästan hvarje protestantisk denomination inom Europa och Amerika, nu församlade till öfverläggning här i staden Paris, erkänna med tacksamhet de till förmån för Eders Höghets kristna undersåter utfärdade dekreter och firmaner, sem innefatta många dyrbara och välgörande medgifvanden åt den borgerliga och religiösa frihetens sak, och hvilka re dan gjort E. H:s namn minnesvärat i den eiviliserade lagstiftningens historia. Men vi ha likväl med känslor af djup saknad förnummit, att vid ganska många tillfaller dessa firmaner icke efterlefvas, och E. H:s välvilliga afsigter helt och hållet tillintetgöras genom de förföljelser, hvilka edra protestantiska undersåter få lida af embetsmän och medlemmar i de religionssamfund, ur hvilka de för att lyda sitt samvete utträdt, och. detta i flera fall med bifall oeh medverkan från portens lokalmyndigheter. Vi bedja derföre ödmjuk eligen E. H. att låta praktiskt tilllämpa de principer af religiös frihet, hvilka redan blifvit proklamerade, så att denna frihet må kunna med kraft upprätthållas öfver hela riket, samt att personer af hvilken: benämning som helst, som ändra sin religiösa öfvertygelse, icke må af sådan grund blottställas för förföljelse, förtryck eller lidanden. Underieeknade inse ganska väl de talrika svårigheter, som vid verkställandet af de från BE. H:s sida så ädelmodigt gifna löften om religionsfrihet möta uti opinionen och fördomarne hos många klasser af edra undersåter. Men de finna sig nödsakade att låta komma till eder kännedom, huru dylika förföljelser just äro så ofta förekommande och så våldsamma till följd af en viss likgiltighet eller ock verkligt biträdande från provineialembetsmännens sida, hvilka tyckas akta för intet E. H:s firmaner. Förvissade om E. H:s välvillga sinnesstämning, anhålle vi ödmjukeligen, att ni täcktes vidtaga verksamma mått och : steg för att hindra inflytelserika personer i staten att förfölja sina fattigare likar, samt att göra edra embetsmän, synnerligast dem i de från hufvudstaden aflägsna provinserna, ansvariga för ett noggrant iakttagande af deras pligt i alla sådana fall. Vi ha med smärtsammaste känslor förnummit, att E. H:s muhammedanska undersåter icke äro delaktiga i de friheter som: förunnats de kristna, samt att den blodiga lag, hvilken så djupt sårar alla kristna nationers heligaste känslor, och hvarigenom dödsstraff stadgas för hvarje muhammedan, som ombyter religion, ännu tillämpas. Vi erkänna med tacksamhet emot den allsmägtige Guden hela värdet af det löfte som den 21 Mars 1844 gafs af E. H. ;men allderstund vi hysa tvifvel angående dess tillämpning på personer, till födsel mahammedaner, så bedje vi vördnadsfullt och enträget RE. H. att af detta löfte gifva en sådan utstäckning, att det kommer att omfatta alla klasser af E. H:s undersåter, muselmän så väl som kristna, samt att friheten att antaga en annan trosbekännelse må utsträckas till ella, utam att de deraf må hafra att befara pinliga följder. Undertecknadt Culling Eardley, baronett. Grefve de St. George. Mell, pastor i Turin. Doktor Baird. Doktor Dieff. Carl Bergman, medicine oah filosofie doktor, kyrkoherde i Sverge. Dokter F. W. Krummacker, hofpredikant i Potsdam. I. Afskrift af ett memorial, stäldt (mutatis mutan dis) till fransmännens kejsare, drottningen aj England, kejsaren af Österrike, konungen Preussen, konungen af Holland, konunger af Sardinien och Förenta Staternas president. Undertecknade, tillhörande åtskilliga nations nästan hvarje protestantisk denomination or och ropa och Amerika, oeh nu samlade i P Mög oss i en vördnadsfull anhållan hos B. M. att i förening med H. M, drottningen af F agland och andra kristna makter begagna edert I lytande hos Turkiets regering, att den i de unde. dess domvärjo ståehde stater må införa religions sihet, till förmån för detta vidsträckta rikes alla undersåter utan undantag. De grymma förföljeser, hvilka de medlemmar af romersk-katolska yrkan, som skilt sig från armenianska och grehiska kyrkorna inom ottomanniska ri-. ket, haft att uthärda af sina fordna trosförvandter, äro ännu i allas minne. Det lyckades Europas ro-! mersk-katolska makters intervention att för dessa intoleranseng offer vinna den samvetsoch kultusfrihet, till hvilken alla menniskor äro berättigade. Men. det gifves andra sultanens undersåter, protestantiske: kristna, hvilka på grund af sitt utträdande förföljas: af ofvrannämnda bekännelsers medlemmar och embets-! mån, och detta med de turkiska myndigheternas. samtycke och medverkan. Ett annat föremål af den allvarsammaste vigt, och som sårar alla kristna nationers heligaste känslor, är den. barbariska lag som dömmer till döden Mmu-. hammedaner hvilka afsäga sig islamismen och antaga kristendom; en lag, hvilken en nyligen inträffad, ar ojäfaktiga vittnesbörd bestyrkt händelse visat ännu vara strängt tillämpad, Vi anhålla ödmjukeligen att E, M. täcktes använda sitt mäktiga inflytande hos H. H. Sultanen att af denne monark erhålla en formlig och bestämd för säkran för framtiden att religionsfrihetens princip, hvilken han proklamerat, måtte med kraft tillämpas öfver hela häns rike, och att intet ombyte i trosbekännelse skall blottställa någon H. H:s undersåte för förföljelse, förtryck eller misshandling af hvad slag det vara må; och särskildt att ingen muhammeI dan — vare sig genom börd eller bekännelse — som ; hädanefter antager kristendomen, må hädanefter aflifvas eller. på annat sätt straffas på grund af sin religionsförändring. Inseende att Porten. till fölid af fördomarne has )