Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 3

ger National Zeitungs, snillrike londonerkorrespondent anledning till några på samma gång skarpa och träffande betraktelser öfver den hufvudlöshet alla vederbörande i denna sak låtit komma sig till last. Sedan han anmärkt huru pressens uppträdande nu bäst karakteriseras genom det gamla ordspråket Barnet har drunknat, täpp till brunnen; men huruledes Times förstår att, såsom vi nyss sett, uttrycka sig långt mera civiliseradt och att förvandla förebråelsen till en lyckönskah. yttrar sig korrespondenten sålunda: Omedelbart efter krigets utbrott inhemtade. generalkommandot utlåtande af personer, sol noga kände länderna kring Svarta hafvet. De yttrade sin mening vara, att Ryssland icke skulle framrycka mot Konstantinopel, emedan det kände svårigheterna af en öfvergång öfver det nu befästade Balkan och hade till furstendömena skickat en för ett sådant företag alltför obetydlig stridsmakt. Vid Donau vore alltså ingen krigsskådeplats för England. Att ahripa Krim vore icke rådligt, emedan det väl skulle blifva lätt att komma dit, men svårare att komma derifrån. . Ville man företaga ett fälttåg, vore Asien rätta stället derför; att befria Kaukasus och provinserna i södern vore lätt, utgjorde dessutom i och för sig en stor framgång och gåfve en operationsbasis för vidare företag mot södra. Ryssland, dess sårbaraste ställe. I de båda parlamentssessionerna 1854 och 1855 hänvisade Layard ständigt på Armenien. Men regeringen hörde icke på det örat, och icke heller Times; alliså var Asien icke ;populärt. Huru mycket sjelfbedrägeri eller försumlighet eller något ännu värre, som samverkat till utgången skall väl aldrig kommai dagen ;i alla händelser skall en framtida Macaulay icke uti pressen finna materialier för att skrifva detta krigs sanna historia. Utan att allmänheten deråt egnade någon uppmärksamhet :förbe redde sig den händelse som, sedan den timat, dragit med sig oberäkneliga följder. Nu slår Times larm och fordrar ett fälttåg i Asien. under försäkran att det dervid ingalunda handlar om uteslutande engelska fördelar. Kort sagdt, Kars fall ställer det engelskfranska förbundet på ett hårdt prof, äfven om den nyss i Paris utkomna broschyren icke skulle uttrycka Louis Napoleons åsigter. Hvilker blir månne den nästa olyckhändelse, som nu i stillhet förbereder sig och en gång kommer att ånyo medföra det lyckliga resultat, att väcka den allmänna uppmärksamheten -— då det är för sent ? Det kan verkligen icke nekas att det sätt, hvarpå det närvarande kriget blifvit ledt, i många hänseenden gifvit anledning till dessa den tyske författarens bittra sarkasmer.