Aftonbladet – 12 januari 1856, sida 3

088 så långt under England. Sålunda kunde jag t. ex. anföra saknaden af någon betydligare mängd rika stadsboar, för hvilkas räkning man kunde med visshet om god betalning, göra sig besväret att producera i riklig mängd varor af god qvalitet. Gynnad af nära ett halft århundrades fred har sparsamhetslusten framkallat i mängd stora öch medelstora fortuner, och till detta resultat har fabriksnäringen mäktigt bidragit. För närvarande eger Frankrike först och främst i sina förnämsta städer och vidare i en stor mängd hufvudorter och mindre städer en konsumerande allmänhet som är lika nogräknad med varans qvalitet som qvantitet. De stigande priserna böra för jordbrukaren blifva en anledning att ytterligare. påkosta och förbättra sitt jordbruk. Bland hindren för åkerbrukets framsteg bör man, såsom i hög grad menligt, beteckna det s. -k: skyddssystem som föregående regeringar lemnat i arf åt vår tid. Man hade för-. söst inbilla det franska jordbruket att mar beskyddade det medelst de inskränkningar och band hvaraf tulltaxan hvimlade, och jordbruket hade varit nog godtroget att tro derpå. Man hade påstått att den rörliga tulltaxan höjde priset på spanmålen, att tullarne på vin och boskap gjorde att vinet och boskapen såldes. för ett högre pris. Och i sin godtrogenhet hade jordbruket tagit för godt alla dessa påståenden, som utgöra lika många villfarelser. Den rörliga taxan, tullen på vinerna, tullen på boskapen ökade icke med ett öre priset på spanmålen, boskapen eller vinet. Erfarenheten har bevisat detta och gör det. dagligen, Ännu mer, gonom de repressalier som den prohibitiva franska tullagstiftningen framkallat från andra länders sida, har detta system ofantligt försvårat de franska vinernas afsättning utomlands. Man kan likaledes betvifla att ullkultaren haft någon fördel af skyddstullarne, som i hög grad besvärat fabriksindustrien då den behöft anskaffa. vissa ullslag. Deremot föll skyddssysteraet med hela sin tyngd på jordbruket, ty detförlamade alla försök till dess förbättrande. Tullen på jern, som varit i så hög grad skadlig för de flesta grenar af inhemsk industri, har isynnet gjort jordbruket stor skada. Likaså de höga tullarne på åkerbruksredskap, som för öfrigt endast äro en följd af tullarne på jern. Men detta illiberala system, som ännu för ickeså länge sedan hade allmänna meningen för sig, har numera förlorat all kredit i veten-skapligt bänseende; en och hvar inser nu ändt-ligen olägenheterna af dessa öfverdrifter, och: alla tänkande menniskor begära med en mun: att det må bli förpassadt sin väg. Den stund! då skyddssystemet blir offentligt och för all-tid öfvergifvet, bör af jordbruket helsas såsom morgonrodnaden till en bättre dag. I alla händelser är det ingen åtgärd af alla dem som böra föregå öppnandet af fria handelsförbindelser mellan Frankrike och utlandet, som är mer. af behofvet påkallad, någon som skulle göra åkerbruket större nytta och i lika hög; grad. framkalla dessa tjugo millioners tacksamhet som i sitt arletes svett bearbeta den framska jorden — än den som upphäfde alla tullar på utsädesspanmål, gödningsämnen, åkerbruksmask.iner och redskap, alla slags vatt-ningsrör, och i allmänhet tullarne på jerntiltverkningar. De närvarande Förhållandena erbjuda en passande tidpunkt för vidtagandet af ettkraftigt steg till jordbrukets lyftning. Landets väl påkalla: en hastig tillväxt i produktionen ar Hfsmeel, på, det att det må betryggas mot grymvna tillfälligheter, och blotta tillökningen 1 JO dbrukets afkastning skulle äfven komma: fessa tjugo millioner fransmän tillgodo, hvilka: såsom jag nyss sagt egnat sig ät detta yrke och deraf hafva sitt uppehälle. Två åtgärder, båda omedelbart verkställbara, skulle genast: gifva det franska jordbruket en hastig lyftning. Den första vore den som hade för afsigt att skaffa det kapitaler; den andra, den nyss nämnda som bestode i att upphäfva tullarne på jerngods, liksom på utsädesfrö, göd-ningsämne, alla slags åkerbruksredskap och maskiner. Må vi uppehålla oss ännu ett ögonblick vidden förstnämnda. Enbland de första handlingarne af den närva-rande regeringen har varit hypoteksväsendets: ordnande, i afsigt att lösa det problem, hvarom man dittius nöjt sig med atttala mycket, nemligen att skaffa jordbruket kapitaler... De största ansträngningar ha blifvit gjorda för detta ändamål. Man har visserligen experimenterat åtskilligt, men hvilken stor sak: har kommit å bane utan experimenterande? En -Istor inrättning är emellertid nu grundlagd.. Hon har en välordnad förvaltning i hvar och: en af. de 87 departementernas -hufvudorter:Hon åtnjuter allmänt förtroende och jordegarne: anlita den talrikt. Men hon saknar just deti I vigtigaste af allt: hon saknar kapital att utlåna. Hon har haft en medelmåttig summa att disponera; denna är utlånad och ingenting I inflyter att vidare fortsätta med: Det är em J olycka för landet att hypoteksinrättningens res-Åsurser i voro så snart uttömda. ) Flera omständigheter hafva i viss grad kun-dnat bidraga dertill. Hypoteksanstaltens obli-I gationer, d. v.s.de förbindelser, genom hvilkas utgifvande den skulle kunna skaffa se; kapitaler, äro icke begärliga för kapitalistexna;, och: denna obenägenhet härleder sig af dem stränghet för hvilken hypoteksanstalten ärett: mål från franska bankens sida. Ett besynnerligt. förhållande: banken, som lemmnar förskott på nästan alla slags börspapper, undantager: cCerifrån hypoteksföreniugens obligationer, oak-tadt denna anstalt är tillräckligt bekant för: fx solidit, för den omsorg hvarmed dess operationer skötas och den säkerhet de erbjn:da, och oaktadt reger ingens högt uttatde vaksamhet. Förklara den som kan en sådan Åbesynnerlighot: Jag, som icke begriper det Tangent deraf, inskr? inker mig till att uttala : den öfvertygelse jar, för egen del hyser, att. det nemligen är noe : med att påpeka förhållandet för att det sk all upphöra. Det är dock icke s 10g med att denna stöceI ödjes för a; ;poteksanstalten skall jsten undanrödjes för a, tt hypotcksanstalten skall