Aftonbladet – 12 januari 1856, sida 2

— Från tredje militärdistriktet har man redan länge försport en allmännare önskan, att generalbefälet öfver detta distrikt måtte öfvergå i andra händer. Dessa önskningar tycktes komma att gå i fullbordan i följd af det hinder, som naturen sjelf lade för den hittills varande generalbefälhafvaren generallöjtnanten grefve C. G. Löwenhjelm att vidare kunna utöfva sin tjenstebefattning, då nämde herre. hvilken redan flera år tillbaka varit blind på ena Ögat, sistlidne vår fann sig genom bristande synförmåga på det andra nödsakad att begära tjenstledighet. Chefen för Wermlands regimente, generalmajoren Malmborg, förrättade i följd häraf alla de mönstringar och inspektioner, som åligga generalbefälhafvaren. Vapenöfningarne voro likväl knappt slutade, förrän den blinde generalbefälhafvaren fick återtaga sitt befäl med dertill hörande både rättighet och skyldighet att yttra sig öfver tjenstbarheten hos truppen och skickligheten hos befälhafvare, hvilka han på åratal icke sett eller haft tillfälle att bedöma. Skall detta förhållande förnyas äfven under innevarande år? Skall den ene generalen (den seende) mönstra och under mötestiden inspektera trupperna samt leda deras öfningar m. m., under det att den andre generalen (den blinde) emellan mötena, för en femtedel af svenska armåns regimenten, hos konungen anmäler till nädebevis och befordringar m. m.. personer, som han icke eller endast föga kan känna? Vi hafva icke ansett grannlagenheten för en olycka, som väl må väcka den enskiltes deltagande, böra afhålla oss från framställandet af dessa frågor, när saken angår det allmännas tjenst, och det i en för den svenska armåens tjenstbarhet så vigtig tidpunkt som den närvarande.