l — Tycker du det? — Jag måste tillstå det, are, efter det är min pligt att ej dölja någonting för ers majestät. — Nesselrode! — Bire? — Min far Niklas, oförgänglig i åminnelse, kallade dig mer än en gång ett gammalt nöt. — Ack ja! ers majestät; jag medger det. — Hvad mig beträffar, Nesselrode, skall jag ej traktera dig med dylika epiteter, men jag skall ta min tillflykt till ett annat medel. Du känner utan tvifvel den berömde Fonton? — Helt visst, sire; han är ju en af mina unders lydande embetsmän. -Jag skall skicka efter honom oöech ställa till honom dessa ord med min egen höga mun: Undersåte Fonton! Du är diplomatiens Todtleben, liksom Todtleben ir det militäriska geniets Fonton, och begge ären i rikets armar. Pappa Nesselrode har sedan någon tid betydligt tacklat af; han märker det måhända knappt sjelf, men andra märka det i hans ställe. Det är hög tid att ersätta honom med någon annan, Det är på dig, undersåte Fonton, som jag kastar ögonen för att fylla rikskanslerspostea. För att behaga det ryska partiet blir det likväl nödvändigt att du hädanefter kallar dig Fontonieft. 2 Ni ger mig då mitt afsked, majestät? — Det gör mig i sanning mycket ondta? -j — Jag måste då lemnå storkanslersembotet? — Hvad vill du väl jag skall göra, min gubbe. Du börjar bli tråkig och utsliten, . — Hvad skall väl Metternich och Europa säga, sire? — De må säga hvad de vilja och behaga. — De små tyska hofven, hvartill jag länge hållit trådarne, skola gå oss ur händerna, — Har ingen fara. Fonton skall nog veta att taga fatt på dem igen, För öfrigt är jag mycket böjd att behålla dig, men på ett enda vilkor. — Hvilket då, majestät? — Att dn skaffar mig hvad jag begär: Fn neutralisation som ej neutraliserar ? — Alldeles. — Den är svårare att träffa på än den hvita korpen och den svarta gåsen, och jag måste fränsäga mig uppdraget. — Nå, då låter jag källa Fonton, eNör rättare Fontonieff, och vi skola väl se om inte han snart skaffar mig den önskade neutralisationen. -— Ingenting skulle vara mig kärare, majestät.