Aftonbladet – 12 januari 1856, sida 2

PIE VISADE RER LEG Ni lärer föröfrigt veta, att oaktadt sammanträffandet af data, detta fördrag icke har någonting gemensamt med general Canroberts mission, hvarmed, såsom ni redan då tillkännagaf, icke var förenadt uppdraget om någon diplomatisk affär.s — Vi omnämnde för några dagar sedan att Göteborgs läns hushållningssällskap beslutat anslå den till sällskapets disposition ställda andel af bränvinsminuteringsafgifterna till folkskolornas förbättrande inom länet samt för deras ändamålsenliga användande rådfört sig möd grefve Thorsten Rudenschöld. Den idle grefven har nu äfven till sällskapets förvaltningsutskott afgifvit sitt utlåtande öfver det i hans tanke bästa sättet för medlens användande, som vi efter Göteborgs Handelstidning här nedan meddela: Det lärer af en hvar erkännas, att en god skola i allmänhet utgör ett af de mäktigaste medlen att befrämja menniskans både inre och yttre välstånd, hvarföre ock hvarje god och klok fader eller moder lägger långt mera vigt på att åt sitt barn bereda en god skola, än att kunna lemna ett penningearf. I vårt fädernesland finnes också skolornes förbättring hafva blifvit ett föremål för statens lifliga omsorg, hvaraf ock skönjes en glädjande verkan, ty ofelbart äro våra allmänna läroverk i allmänhet stadde i ett hoppfullt uppåtsträfvande. Denna ljusare åsigt af skolfrågan kan dock endast grundas på närvarande förhållandet med flertalet af herrskapsskolorne, det är sådane, från hvilka, efter ännu rådande föreställningar och bruk, lärjungarne icke annat än högst undantagsvis afgå till kroppsarbetsklassen, men ojemförligen allmännast gå, och nästan måste gå till herrskapslifvet. Med den egentliga folkskolan är deremot helt annorlunda. För hvar och en, som med allvarlig och för saken nitälskande granskning undersökt tillståndet i våra folkskolor öfver hela riket, är det ingen hemlighet, att der står mycket illa till. Undantag finnas visserligen; men allmänna förhållandet är, att folkskolorna, långt ifrån att ännu befinnas i framåtgående såsom föremål för allmän förbättringsomtanka, tvertom äro stillastående eller djupare sjunkande till oduglighet samt äro föremål för skolstyrelsens likgiltighet eller misströstan, äfvensom för skolbarnens föräldrars allmänna och rättmätiga misstroende till gagnet af en sådan skola för deras barn. Jag säger med full mening rättmätiga misstroende, och detta likväl utan att med någon allmänlighet uttala ett kländer öfver flertalet af nuvarande skollärares sätt att fullgöra sine åligganden; ty jag vågar, på grund af icke så ringa sakkännedom, påstå, att äfven det redbaraste nit icke förmår att, under bibehållande af folkskolornes nu allmännast rådande form, åstadkomma något väsentligt gagn. En visserligen. ofullständig, men dock något belysande redogörelse för detta påstående finnes i en särskild promemoria, hvilken här bifogas. Antages nu, såsom jag för min del måste göra, att folkskolan omöjligen kan göras i någon väsentlig mån och med någon större allmännelighet gagnehg, med mindre skolans inrättning i dess hufvudsakliga grunddrag ombildas i enlighet med de åsigter, som ligga till grund för den i nämnde promemoria antydde skolplanen, och erkännes att tidens behof och samhällsskick med aldra största samvetsansvar ålägga hvarje inflytelseegande makt, — vare sig hos begåfvad enskild person eller hos korporation, — att innerligt behjerta och nitiskt verka för den skola, som omfattar det ojemförligt största antalet lärjungar; — inses vidare att af en god folkskola kan åstadkommas positift godt af vidsträcktaste omfattning, och att en god folkskolas negativa kraft emot det myckna eldfarliga i vår jäsningstid, om detta får verka på råa, sedeslösa och fanatiska massor, blifver för hvarje år ett mer och mer af behofvet påkalladt säkerhetsankar; så följer häraf att mycket måste göras för folkskolans försättande i ändamålsenligt skick, och detta snarligen, så vida den långsamt verkande skolan skall hinna motsvara den ilande tidens växande kraf. Skall åter något kunna i verkligheten uträttas, så fordras i detta, som i de flesta fall, jemte klokhet i planen, jemväl penuingar för utförandet, om hastig framgång skall vinnas. På grund af hvad som nu är sagdt, måste det i hög grad glädja hvar och en för fosterlandet och dess inbyggares välgång nitälskande medborgare att förnimma, det Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps styrelse föreslagit och sällskapet beslutat att af de medel, som från den nya, i sanning välgörande bränvinsförsäljningsbeskattningen till hushållningssällskapets förvaltning inflyta, afsätta en icke obetydlig del till förbättring af folkskolorne inom länet. Då, i afseende på verkställigheten af detta beslut, sällskapet åt dess förvaltningsutskott uppdragit att, efter föregånget samråd med mig, för sällskapet framlägga ett förslag till sättet att använda de medel, som på förenämde sätt skulle tillegnas folkskolan, bör jag i första rummet förklara, att om den summa, som här antagligen kan ifrågakomma, vore så stor, ati dermed kunde tillvägabringas en fullständig ombyggnad af folkskoleinrättningen ända till dess spets, så skulle jag på fullgoda skäl undanbedja mig förtroendet att häröfver yttra mig, och i stället hänvisa sällskapet till män med större kunskaper och mera omfattande förmåga; men som den ifrågavarande summan icke lärer kunna förslå till mera, än att bereda en behöflig ombildning af folkskolornes lägsta grundval, så vågar jag, under ödmjuk tacksamhet för det mig visade förtroendet, gå sällskapets önskan till mötes. Jag är dertill pligtig, alldenstund jag genom understöd af allmänna medel blifvit satt i tillfälle att grundeligen och vidsträckt undersöka den del af folkskoleinrättningen, som ligger inom omfåna get af min inskränkta omdömesförmåga. Jag gör det ock med stort nöje, emedan det äp min öfvertygelse, att med det belopp af de ifrågavarande medlen, som säkerligen kan påräknas inom länet, kan högst väsentligt åstadkommas för den omgestaltning af folkskolans första eller, att jag så må säga, nedersta verksamhet, som i vårt land utgör vilkoret för uppfyllelsen af folkskolans förnämsta och mest omfattande pligt, den nemligen, att göra den för alla nödvändiga undervisningen också åtkomlig för alla. Denna omgestaltning är af så mycket större vigt, som den, utom nyssnämnde syfte i afseende på den lägsta och för allasnödiga undervisningen, jemväl har för ändamål att befria den högre undervisning, hvaraf folkskolan kan vara eller blifva mäktig, från den sammanblandning af högre och lägre undervisning, hvaraf folkskolorne nu allmänneligen lida, och hvilken sammanblandning nedtrycker, — ja, under nu allmänna läsordning, nära tillintetgör — all högre undervisning i folskolan af redbar egenskap. Att göra den för alla nödvändiga undervisningen åtkomlig för alla, kan i vårt land, med afseende på Sverges lokala och klimatiska förhållanden, ske endast på det sätt, att den första Beller lägsta unders visningen skiljes från de fasta skolorne och återförvisas till hemläsning, understödd af nära hemmen upprätiade små, vare sig ständiga så kallade roteskolor, eller tidtals återkommande s. k. ambulatoriska skolorn. skins ÅÅ——— rr