Aftonbladet – 11 januari 1856, sida 2

RVIINITIDT INCL UGUJSAG me anden end INU S MUTE svenska, som qvarstår såsom en numera onödig lemning från den tid, då Sverge egde tyska besittningar. Nesselrodes sista cirkulär. En bkerlinerkorrespondent i Indp. Belger meddelar följande, enligt försäkran, nästan ordagranha framställning af grefve Nesselrodes sednaste cirkulär af den 22 Dec.: Kejserliga kabinettet medgifver, att det ögonbliekliga afbrytandet af fientligheterna, i följd af den ogynnsamma årstiden, nödvändigt måste väcka den allmänha förhoppningen, att detta kommer att begagnas till fredens återställande, och det förklarar sig icke vara det sista, som delar denna uppfattning ochsom deråt egnat sin ifrigaste sorgfällighet. Det tillstår öppet, att den af fransmännens kejsare, vid en offentlig festlighet, uttalade önskan till fredens förmån, på samma gång varit och ännu är kejsar Alexanders dyraste önskan. Den upphöjda politik som denne suverän ärft af sin föregångare, gör det honom till en pligt, att endast till verldens väl använda den makt, som Gud nedlagt i hans händer, och således önska freden ej blott i sina egna undersåters intresse, utan äfven för hela Europas skull. Kejsar Alexander har icke väntat på det närvarande ögonblicket, för att eftersträfva detta mål. Vid sin tronbestigning gaf han sitt fulla bifall åt de af hans ädle fader antagna fredsgrundvalarne. Han gaf utan dröjsmål åt dessa fredsgrundvalar, hvilka kunde tillåta flerfaldiga utläggningar, den vidaste kem d Bevis derför äro den öppna och lojala me verkan som han lät komma till del åt de till införande i Orientens politiska system beafsigtigade modifikationerna och kollektivgarantien, hvilka skulle tillförsäkra denna om dess sjelfständighet. Han gick så långt, som att till offer bringa hundraåriga och ärekrönta traditioner. Han bevisade till slut uppriktigheten af sina beslut genom det sätt hvarpå han antog de förändringar, som hade afseende på Donaufurstendömena och skeppsfarten på denna flod. Om konferensen blef afbruten med anledning af den tredje punkten, så faller ansvaret derför icke på det kejserliga kabinettet; ty då österrikiska kabinettet uppställde den lösning, som syntes detsamma för den antagligaste, så var det den ryska befullmäktigade, : som förklarade den för en tjenlig utgångspunkt till förlikning, och det var motpartiets ministrar, hvilka, i följd af inträdande inbördes tvistigheter, förkastade densamma. Under de derpå följande allvar: liga tilldragelserna, medan strömmar af blod flöto och de båda krigförande partierna på. lade sig oerhörda offer, måste Hans Kejs.: Maj:t, huru hårdt än hans hjerta vargripet af allt detta, ålägga sig tystnad så länge hans fiender syntes vilja sätta denna den starkares rätt i stället för den andra af billighet och försoning, som sedan ett halft århundrade ledt Europas öden. Så snart åter ingångna underrättelser försäkrade Hans Maj:ts regering att dess fiender voro böjda att åter upptaga fredsunderhandlingarne på grundvalen af de fyra punkterna, sådana som de blefvo fastställda på wienerkonferensen, så har det kejserliga kabinettet icke dröjt att tillmöteskomma dessa sina fienders dispositioner och öppet söka en möjlig lösning af den tredje punkten, som afvexlande hade synts tillfredsställande för alla partier. Kejsaren förklarar sig vilja ingå derpå, att:den tredje punkten blefve löst genom följande kombination: 1) Sundens tillstängande, såsom förut. 2) Ingen krigsflagga får visa sig i Svarta hafvet, med undantag af de stridskrafter, som Ryssland och Porten enligt gemensam öfverenskommelse derstädes anse för nödigt att underhålla. 3) Stridskrafternas styrka bör fastställas af Ryssland och Turkiet ensamme utan främmande makters inblandning. — Kejserliga kabinettet förklarar slutligen, att denna kejsarens förklaring lemnar en ny pant på den försonliga sinnesstämning hvaraf han är lifvad, och på de offer, som han är beredd att bringa åt verldens lugn. Han förtror sig till den opartiska domen af de makter, som blifvit främmande för striden, och afvaktar med lugn och förtröstan sina fienders beslut.