Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 2

den och det segerpris, för hvilket Frankrike kan vara böjdt att göra slut på kriget, så att det icke är hans fel om man tillägger honom den meningen, att den efterlängtade vapenhvilan skulle kunna fås för lätt köp. Flygbladet säger: för att tillsluta Jani tempel fordras ingenting mer än en europeisk monarkkongress. Man kan icke uttrycka något epigramm pikantare än denna vändning. Eller hör kanske icke en sådan kongress till en af de svåraste och kinkigaste saker. Är deticke att undanskjuta kriget ända i ett aflägset fjerran, då man i Paris uppställer den satsen, att freden snarast skulle bli möjlig, om Europas suveräner kunde besluta sig till ett förnyande : af sin berömda sammankomst 1814? Det är nästan öfverflödigt att spilla ett ord derpå, hvad som efter Pariserpamflettistens mening skulle förhandlas på en sådan kongress; hvar och en kan af sig sjelf gissa detta. Krimtruppernas intåg i Paris. Denna högtidlighet, som försiggick den 29 rit i en telegrafdepesch i korthet omförmäld, och våra läsare känna äfven af föregående redogörelser det hufvudsakliga af de förberedelser som derför blifvit träffade. Dagens utländska post bringar oss fullständig redogörelse öfver högtidligheten samt ordalydelsen af kejsar Napoleons dervid hållna tal. En korrespondent till ett tyskt blad beskrifver det hela på följande sätt: I dag den 29 höllo kejserliga gardet och de fyra infanteriregementer, som återkommit från Krim, sitt intåg i Paris. En ofantlig menniskomassa — till och med vid drottningens af England intåg var folksamlingen ej så står — hade infunnit sig på de festligt prydda boulevarderna. Man stod tätt sammanpackade och alla hus voro bokstafligen betäckta med menniskor. Från de mest aflägsna byar vid banlieun hade invånarne kommit till staden med qvinnor och barn. Hela garnisonen i Paris och nationalgardet voro uppställda i spalier. Krimtrupperna uppställde sig fram emot kl. 12 på Bastiljplatsen. Kejsaren lemnade kl. 4, 12 Tuilerierna och begaf sig öfver boulevarderna till Bastiljplatsen. Han var omgifven af en lysande stab. Tåget öppnades af guiderna och derefter komstab följde hundramannagardet och slutligen gardeskyrasiererna. Vid Julikolonnen voro midt emot de krimska trupperna eleverna vid polytekniska skolan och militärskolan i S:t Cyr uppställda. De sednare stodo under befäl af general Monnet, som nyligen hemkommit från Krim, betäckt med ärofulla sår. Marskalk Magnan med sin stab, ett stort antal generaler och en mängd engelska, turkiska och sardinska officerare väntade äfven der kejsaren. Vid ankomsten till Bastiljplatsen emottogs kejsaren med det lifligaste jubel. Dessa af solen och vädret brunfärgade trupper i deras slaguniform företedde det mest rörande skådespel. Kejsaren betraktade dem ett ögonblick, sprängde sedan in i den krets som bildades af trupperna, aftog hatten och höll med kraftig stimma följande tal: Soldater! Jag går eder till mötes, likasom fordom romerska senaten gick till Roms portar att möta sina segrande legioner. Jag kommer för att säga er, att j gjort er väl förtjenta om fäderneslandet. Stor är min rörelse ; ty med lyckan att återse er blandar sig en smärtsam saknad öfver dem, som icke mera äro till, och en djup ledsnad att ej ha kunnat sjelf föra er i striden. Varen välkomna, soldater af gardet likasom af li nien! J föreställen hela denna orientaliska armå, hvars mod och ihärdighet gifvit ny glans åt våra örnar och åter tillkämpat Frankrike den rang som tillkommer detsamma. Fäderneslandet, uppmärksamt på allt hvad som göres i Orienten, helsar er med så mycket billigare stolthet, som det mäter edra bemödanden efter fiendens hårdnackade motstånd. Jag har återkallat er, ehuru kriget icke är slutadt, derföre att de regementen som mest lidit, böra i sin tur ersättas. Hvar oeh en skall sålunda komma att taga sin andel i äran, och landet, som underhåller 600,000 soldater, har ett intresse uti att det nu i Frankrike må finnas en talrik och krigsvan armå, beredd att gå hvarthän behofvet kallar. Bibehållen derföre omsorgsfullt krigets vanor, befästen er i den vunna erfarenheten; hållen er färdiga att om så fordras hörsamma min kallelse ; men förgäten ej på denna dag pröfningarne i soldatens lif, tacken Gud att han sparat eder, och framgån stolt bland edra vapenbröder och medborgare, hvilkas bifallsrop vänta eder.n Efter detta tal satte sig tåget i rörelse för att öfver boulevarderna marschera till Vendömeplatsen der defileringen skulle ske. Kejsarcn, till hvars svit de främmande oflicerarne slöto sig, emottogs med stor välvilja af mängden. Det emottagande trupperna från Krim rönte var deremot verkligen entusiastiskt. Starkast var hänförelsen vid infanteriregementernas och zuavernas defilering. Öfverallt: skallade lefveropen, från alla fönster kastades kransar af blommor och lager, och damerna viftade med sina dukar. Anblicken af del: Krimska trupperna i deras fältdrägt, med deras solbrända ansigten, deras sönderrifna fanor, deras många sårade, som utan vapen marscherade i teten för sina regementen, var synnerligen egnad att uppväcka parisarnes deltagande och eritusiasm. Tåget öppnades af eleverna vid de båda ofvannämnda läroverken. I spetsen för Krimska trupperna red marskalk Magnan med sin stab. Efter honom kom förre öfverbefälhafvaren på Krim general Canrobert, äfven omgifven af en stab; han emottogs nästan öfverallt med entusiastiska rop. De fyra infanteriregementen, som på Krim varit anförda af general Forey, marscherade i spetsen för Krimtrupperna; efter dem kommo gardets jägare, sedan zuaverna och de öfriga gardestrupperna. De sårades antal var ganska stort. De hade att glädja sig åt mängdens deltagande och blefvo öfvervas Dam TRAINER Le FL mm . fe , December, har redan för flera dagar sedan vamo kejsarens stallmästare. Efter kejsarens