Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 2

16 DICIYO KOHROI CH Hatvalaluc AVvVpllialls PTITavillighet att försträcka dem penningar satta i tillfälle att, denna gång på landbacken, nalkas sina hem. —— — — De med dagens post ankomna utländska blad upptaga till granskning den s.k. Fredspamfletten, hvilken finnes in extenso införd 1 Aftonbladet för i lördags. Times anmärker till en början, att tryckningsorten och de tidsförhållanden, under hvilka den sett dagen, bereda densamma en uppmärksamhet, som den annars ingalunda skulle förtjena. Derpå upptager tidningen till besvarande och vederläggning anfallet emot engelska pressen, äfvensom påståendet, att likasom England ingenting förlorat i värdighet genom sina amerikanska koloniers förlust eller Frankrike genom 1814 och 1815 års händelser, så skulle ej heller Ryssland nu genom uppoffrandet af sin politik någonting förlora utan tvärtom vinna i Europas förtroende och aktning. Häruppå svaras, efter en anmärkning huru freden bör grundas på sanning, icke på oriktiga uppgifter och öfverdrifter såsom i förevarande broschyr, att engelska pressen icke gjort någonting för att hindra Ryssland att antaga de allierades fredsvilkor. Deremot har den aldrig berättat för Ryssland, att England och Frankrike icke lidit förödmjukelse genom de ofvannämnda verldshändelserna, ej heller skall denna press smickra Ryssland med hoppet att efter ett krig som det sjelf framkallat och de nederlag det derunder fått vidkännas, kunna återtaga sin förra ställning eller stiga i Europas förtroende och aktning. Allt hvad i skriften yttras om Österrikes och Preussens bemedling, om en fredskongress o. 3. Vv. bestrides på det bestämdaste af Times, hvilken icke anser några medlare af nöden, och den enda ändamålsenliga kongress en sådan, der de krigförande makterna allena representerades. Med all dess oförskämdhet och elakhet är Ryssland likväl i Times ögon oändligt mycket mera värdt aktning och uppmärksamhet än det aggregat af lumpna suveräniteter, af hvilka en kongress i närvarande stund skulle kunna bildas. Hvarföre skulle man vädja till denna samling af suveräner? Hvem af dem representerar väl sitt folks verkliga mening? Hvem af dem skulle ej finna sig ocu sin politik förskjuten af dessa folk, om blott en ögonblicklig lättnad i förtrycket tilit dem att fritt yttra sig? Och hvilka skulle väl vara deras biträden eller representanter? Män, utsända at kamarillor, köpta med ryskt guld — män, betäckta med ryska ordnar, för hvilka de satt sin personliga heder och sitt lands oberoende i sticket, män, fulla af de småaktigaste kastfördomar och det bittraste förakt för deras oprivilegierade landsmän; män, som hata England emedan det är fritt, och älska Ryssland icke blott för dess egen despotism, utan såsom en förkämpe, ett bålverk för alla andra despotismer. Uti artikelns slutord förer tidningen ett krigiskt och bestämdt språk. Heldre, säger den, än att lemna afgörandet af vår tvist åt en kongress, i hvilken Ryssland skulle bli allsmäktigt genom sina vasallers och legohjons röster, låt då svärdet afgöra mellan oss: det är en blind, men åtminstone opartisk skiljedomare. Vi ha dragit det utan att beräkna kostnaden, och vi skola ej sticka det i skidan utan någon bättre garanti än visdomen eller ärligheten hos en kongress af curopeiska suveräner. Daily News innehåller en märklig artikel i ämnet, till hvilken vi i morgon skola återkomma. Nationalzeitung i Berlin yttrar rörande samma sak bland annat följande; Om man fäster närmare uppmärksamhet på denna röst från Paris, så skall man snart upphöra att bli öfverraskad deraf. Man skall fastmera tillstå, att man borde varit beredd. på ett sådant yttrande. I det ögonblick, då fredsförslag äro på väg till Petersburg, är det icke underligt om upphofsmännen eller deras vänner sända efter dem några så eldiga bedyranden om sin tro på freden, som man lugnt kan tillåta sig i ett anonymt flygblad, utan att derigenom gå framtida afgöranden i förväg. Författaren har visst sin glädje deröfver, att det just träffar sig så, att den publik, till hvilken han talar, till en stor del består af sangviniska nyårspolitiei. Så finner det korn han utsår den bästa jordmån man kan önska sig. Om hans uppriktighet skola vi ej yttra något obilligt tvifvel; tvertom skola vi hänvisa derpå att han antyder det betydliga afstånd, som är mellan kärleken till fre