Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 2

och kyrknyckeln har under tiden icke varit från min vägg. Jag kan inte röra mig ur stället af förskräckelse, stammade fru Malm; du får inte gå dit, Malm! du kan inte...n Jag måste dit, om ocksi hela afgrunden stormat min kyrka! ropade klockaren, under det han kastade på sig kläderna. Fru Malm ilade ut för att väcka tjenstefolket. Ändtligen klädd, sprang Malm till den vägg, på hvilken den stora kyrknyckeln vanligtvis hade sin plats, som var midt under klockarens bössa. Klockaren studsade. Hvarken nyckel eller bössa funnos på sitt ställe. Klockaren letade på andra ställen, han vände upp och ned på allt som fanns i rummen, men lika fruktlöst, Bössa och nyckel hade försvunnit. : Funnos några dimmor af ruset ännu qvar i klockarens hjerna, så var anblicken af den tomma väggen verkligen i stånd att helt och hållet skingra dem. Klockaren stannade midt i salen liksom fastväxt vid gol.vet och med begge händerna för pannan. En blixt genomflög hans hufvud, ett minne från aftonen. Han kom ihåg, att fanjunkaren tagit ned bössan från väggen, utan att hänga upp den igen. Han kom ihåg mycket och lade tillsammans allt hvad han kom ihåg, Summa summarum; en misstanke, som icke utföll till den artige fanjunkarens fördel, I detsamma inkom hustrun, blek och med hopvridna händer, Jag kan icke väcka dem! beklagade hon Big; de äro som dödal Hör dun, yttrade klockaren med tvunget lugn, minns du om den der herrns dräng på aftonen var inne i köket?n