50,000 rår bko. n——— — LtL Den nya expeditionstaxan. I. Den i sista dagarne af det förflutna året utfärdade förordning angående expeditonslösen, hvilken kommer att från detta års början tillämpas, är vigtig såsom ingripande i domares och rättssökandes förhållanden till hvarandra och såsom tillika bestämmande en mängd allmänna afgifter. Den förut gällande expeditionstaxan af den 15 Maj 1821, var dels högst ofullständig dels befanns den allt mindre och mindre lämpad efter sednare tiders anspråk, hvarföre ej mindre Rikets Sränder vid både 1823 och 1829 årens riksdagar hos Kongl. Maj:t anhöllo att densamma måtte varda i allmänhet öfversedd samt i åtskillige uppgifne fall förändrad, än äfven Kongl. M:t redan år 1833 förordnade en komittå för afgifvande af ett fullständigt förslag i ämnet, hvilket förslag också 1836 afgafs och deröfver rikets hofrätter, justitiekansleren och högste domstolen hördes. Men ehuru detta ärende sedermera först 1842 och sedan 1850 hos regeringen föredrogs hade det likväl intill förra riksdagen icke blifvit med slut afhulpet, utan endast några partiella förändringar och tillägg i den gamla taxan meddeldta. Behofvet af förändrade grunder för expeditionslösen och en billig förhöjning i densamma särdeles vid underrätterna, har dock framstått allt mer och mer tvingande, i samma mån den under framl. bh. exe. grefve Posses ministr beslutade reglering af domsagorna och dessas delning kommit till verkställighet, enär följden af en sådan reglering, hvilken eljest har mycket skäl för sig med hänsigt att derigenom fortskynda lagskipningens gång och att icke genom alltför öfverhopande göromål i förtid uttömma skicklige domares arbetskraft, likväl blifvit, att åtskilliga häradshöfdingars inkomster, som nästan uteslutande bestå i expeditionslösen, högst betydligt förminskats, ja på sina ställen äro vordne alldeles otillräckiga för en anständig bergning med familj, hvilket naturligtvis kan blifva för det allmänna ännu mer betänkligt. Vid: den förflutna riksdagen väcktes deröre åtskilliga motioner inom riksstånden om en fullständig revision af expeditionstaxan, hvilka föranledde en Rikets Ständers skrifvelse af den 1 December 1854, deri Rikets tänder anhöllo, att i stället för de dels ofullständiga dels i åtskilliga författningar och kongl. skrifvelser spridda föreskrifter angående expeditionslösen, K. M:t täcktes i nåder låta utfärda en ny expeditioustaxa samt dervid göra de ändringar, jemkningar och tillägg, 1 K. M:t kunde finna vara af behofvet och oms y I . ; NN p -—-—-ns-———2X22XzX—--—— — Q LOVA n-OCOOJ DN ——A ? RR RÅ ob ME RÖ kb REN HR PR HR bg AR RENEE TK RA AE RE EE EA RTR ——— ständigheterna påkallade. Rikets Ständer anågo dervid rättelse företrädesvis påkallas i stadgandet angående expeditionernas form, så l. att antalet rader för hvarje sida ökas och stafvelsernas eller bokstäfvernas antal på hvarje rad bestämdes, hvilket dock torde göra en förhöjning i de hittills vid domstolar och ett och annat embetsverk gällande afgifter nödvändig, för att ej åstadkomma minskning i tjenstemännens nuvarande inkomster, äfvensom denna förhöjning jemväl af andra orsaker torde anses i ett eller annat afseende vara behöflig, på samma gång åtskilliga nu allt för höga afgifter till parters och rättsökandes förmån borde nedsättas. I anledning häraf tillsatte K. M:t i början af 1855 en komitå, bestående af hofrättrådet! i Svea hofrätt Geijer, protokollssekreteraren i civildepartementet baron Alströmer och borgmästaren i Arboga Stolpe att afgifva förslag i ämnet; och efter det nämnde komiterade i sistlidne September till. K. M:t inkommit med sitt förslag, blef. detsamma hos K. M:t föredraget samt den nu ifrågavarande förordningen af den 30 November 1855 utfärdad. Hvad som härvid först förefaller anmärkningsvärdt är, att hr inrikesministern Fåhreus ansett sig kunna hos konungen föredraga detta vigtiga ärende utan att, enligt. den bestämda föreskriften i 10:de Reg. form., från vederbörande embetsverk deruti inhemta nödiga upplysningar och utlåtanden. Sådant hade likväl blifvit iakttaget både när 1821 års expeditionstaxa under hr statssekreteraren Danckvardts förvaltning af inrikesdepartementet utfärdades, samt jemväl sedermera när, under samma utmärkte embetsmans innehafvande af rådgifvarekallet, en komite afgaf ett lika beskaffadt förslag. Den nuvarande inrikesministern har likväl funnit sådant alldeles öfverflödigt, hvarföre hvarken hofrätterne, justitiekansleren eller högsta domstolen blifvit öfver förslaget hörda. I förevarande fall hade detta dock varit desto angelägnare som Rikets Ständers skrifvelse, grundande sig på ett lagoch ckonomiutskottens betänkande, hvilket hos Rikets Ständer föredrogs i ellofte timman af riksdagen, eller endast några dagar före dess. afslutande, är, såsom läsaren inhemtar af. ofvanrefererade citation, af samma skrifvelse, affattadt i särdeles obestämda ordalag och utan någon egentlig ledning i afseende på de principer som borde vid författningens omarbetande iakttagas; hvaremot R. St. åt regeringen med fullt förtroI onde öfverlemnat en ganska vidsträckt myndighet att i taxan göra hvilka förändringar den helst kunde anse nödiga. Men det hörer beklagligen till den nuvarande ministerens ! c egenheter att, oaktadt den betänkliga oför-i1i måga att skrifva författningar eller uppgöra!s a I förslag dertill; hvarpå den gifvit så många prof, den ändå fortfarande har nog sjefförtroende, att vilja på egen hand och utan behof ir ens af de upplysmngar grundlagen äskar lag-;1 stifta i mer eller. mindre vigtiga ärenden. 1l Också blir bedröfligen lagstiftningen derefter. Hvad angår den nu utfärdade expeditionsIt taxan, så har den redan väckt nästan allmän missbelåtenhet hos de embetsmyndigheter som t skola tillämpa densamma. Så har Svea hof1 S C c T rätt redan i ett extra; plenum. beslutat, att till Kongl.. Maj:t ingå med anhållan om förtydligande af författningen; och tjenstemännen, i Stockholms stads justitiekolleosium och föri