Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 3

förbjuder em att för lika lågt pris och i lika riklig mängd som de andra nationerna förskaffa sig råämnena för arbetet, och de hjelpmedel hvaraf arbetet betjenar sig? Ett .godt pris på råvaror och på arbetets verktyg är vilkoret för ett rikligt arbete, och ett rikligt arbete — man kan ej för ofta säga det — det är massans rikedom på samma gång det är källan till staternas välstånd och makt. Då förtjenar också det system, som bäst betryggar det goda priset, att företrädesvis omhuldas af de stater som utmärkas af n framskriden civilisation och en upplyst politik. Men isoleringssystemet — besitter det, och kan det besitta denna egenskap? I kraft af samma grundsats af lefva för godt pris måste lagen i de tydligaste ordalag stadga fri införsel och fri cirkulation af de oundgängligaste lifsmedlen. En af den nuvarande xtyrelsens förtjenster är att den genom en provisorisk lag, hvars ständigt förnyade prolongation tillkännager, att den snart skall bli definitiv, återställt den frihet i detta hänseende som konstituerande församlingen infört, som Napoleon omsorgsfullt bibehållit och som restaurationen begick det felet att afskaffa. Jordbruksintressena hade i första ögonblicket oroat sig öfver återställandet af tullfriheten för införsel af lifemedel; men med det sunda förstånd som utmärker dem böja de sig nu inför erfarenhetens högsta auktoritet och ge, fullkomligt lugnade, sitt odeläde -bifall till denna återgång till en ädel och upplyst politik. Från en annan synpunkt märker men, att de nya lättnader, som skulle beredås handeln och industrien, skulle bidraga att höja den stora mängdens ställning. Man kan ej heller neka att under detta system ka italbildningen skulle blifva högst ymnig; ty då hvarje individ och hvarje folk vore försatta i bättre vilkor, skulle hvars och ens arbete gifva flera produkter, och då den produktion som belöpte sig på hvarje individ blefve större, skulle besparingsbegäret, som hos alla klasser är så lifligt, få större fält att utbreda sig på. På detta sätt skulle kapitalmassan växa med en hittills okänd hastighet. Men kapitalet, det är scnan i alla företag, råämnet, så till sägandes, för alla förbättringar, och det är efter kapitalernas ymnighet, i förhållande till artiklarnes antal, som arbetslönerna rätta sig. (Forte. följer.)