Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 2

ficiella förslag dertill;--som -blir -framställdt,--skall finna hvaårken någon motståndare eller någon likgil-tig, så snart blott ett suveränt hof dertill tager första steget.n 3 anses on — Journal des Debats hör som bekant till de mest fredsvänliga blad i Europa. SaintMarc Girardin har på sednaste tiden i nämnde blad börjat en serie af artiklar, som gå ut på att i fredens intresse, såsom det heter, undanrödja missförstånd och upplysa allmänna opinionen om nödvändigheten af att bortkasta åtskilliga fördomar. Det är ganska betecknande att den första af dessa artiklar från den ryska sidan betraktats med så blida ögon, att icke blott Le Nord med nöje skyndat att aftrycka densamma, utan äfven snart derpå meddelat ett såsom det synes officiöst bref från Petersburg, hvaruti det heter atthr SaintMare Girardins artikel uti Petersburg blifvit läst med nöje och att det är fägnande att få i vestern höra en lugn; opartisk och moderat röst,. Under dessa förhållanden kan det vara intressant nog att se huru en författare, som från den ryska sidan erhållit så .ampla loford, i fortsättningen af sin artikelserie bedömer betydenheten af de hinder som uppresa sig emot fredens snara afslutande. Vi meddela till en början den artikel, der författaren utvecklar de hinder som förnämligast möta i England: Vi tillfrågas från åtskilliga håll hvarföre vi icke ännu, såsom vi lofvat, undersökt hvilka fördomar och förutfattade meningar i Frankrike och England sätta sig emöt freden, liksom vi gjort i fråga om Ryssland. Vårt svar r ganska enkelt. Det är mycket lättare att säga till sina fiender än till sina vänner hvad man tror vara sanning. För öfrigt då i detta ögonblick underhandlingar tyckas-vara inledda .eller färdiga att inledas, då hela verlden synes önska fred, då hela verlden tror derpå eller vill tro derpå, så fruktade vi att det skulle upptagas illa om vi talade om fördomar och illusioner som sätta sig emot freden. Man Hade kunnat komma pä den tron, att då vi liksom hela verlden lifligt önskade freden, så trodde vi något mindre derpå än hela verlden. Men det är en olägenhet för en tidning att icke vara af samma tanke som allmänna opinionen för tillfället. Då emellertid åtskilliga af våra läsare äro nyfikna på att få veta hvilka fördomar och passioner i Frankrike och England enligt vår åsigt sätta sig emot freden, så skola vi försöka säga det, lyckliga om våra rtTeflezioner kunna underhjelpa fredsarbetet, som är vår lifligaste och äldsta önskan. Men då vi tala om våra gamla önskningar för freden, må det vara klokt att förklara på förhand att vi icke ha för afsigt att derföre säga att kriget i Orienten var onyttigt eller hade kunnat undvikas. Kriget i Orienten kunde ieke undvikas; ty det var nödvändigt att till hvarje pris hindra ryssarne att komma till Konstantinopel; det var nödvändigt att bevara Orientens sjelfständighet. Derföre voro en fransk armå i Rumelien och en!franskengelsk flotta i Bosporen nödvändiga. Men en årme och en flotta i Orienten midtemot lyssland, det var kriget. Om detta krig var fullkomligt defensift, eller om det var offensift, som -det-har varit, betyder föga. Detta är strategiska frågor som fältherrarne och statsmännen taga i betraktande. Hvad vi anse för visst, det är att kriget i Orienten icke kunde undvikas utan fara för Orientens sjelfständighet och i följd deraf för den europeiska jemnvigten. Orientaliska kriget har ej heller varit onyttigt och skadligt för Frankrike; det har varit ett politiskt krig, företaget i förbund med England och med Tysklands snarare gynnsamma än missgynnande neutralitet, ett krig företaget i den upprätthållande politikens anda och som visat verlden att Frankrike icke oåterkalleligt var fjettradt vid den revolutionära politiken. Detta krig har åt Frankrike itergifvit friheten att handla i Europa, och med handlingens frihet öfverhanden. :Kriget i Orienten har således icke varit onyttigt för Frankrike; det har varit fördelaktigt; och då vi önska freden, så är det icke för att så snart som möjligt sluta ett onyttigt och frivilligt börjadt krig, det är för att i rättan tid göra slut på ett krig, som gifvit oss allt hvad det kan gifva, ty alla fördelar, som kriget hade, har för närvarande freden, och det är endast freden som kan konsolidera krigets verk. Man ser huru och på hvad sätt vi äro fredens anhängare. Skillnaden är, att då många tro emedan de önska, så betvifla vi emedan vi önska. Vi tvifla äfvenledes emedan vi ännu se många förutfattade meningar, många fördomar som sätta. sig emot freden, ehuru vi hoppas att lessa fördomar äro på väg att försvagas. I England finnes ett fredsparti; man säger så, och vi tro det; men detta fredsparti synes oss ända hittills utgöras af några få utmärkta män, hvilket är ett svagt parti. Det har mycket hufvud och föga kropp; det är icke massan. Kriget har ännu icke gjort England synnerligen ondt; vi läste till och med nu sednast att till följd af kriget dess handel utvecklat sig i Orienten. England gör sig gagn af de länder det försvarai; detta är en lycklig om