Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 1

periodiska försökens betydenhet och skaffa dem inflytande på en allt större krets af läsare förmedelst afhandlingar och bedömanden, införda i Edinburgh review och den londonska Quaterly review. Om utgifvaren af nämnda revy, Gifford, och ännu mer om Jeffrey kan man utan öfverdrift säga att de genom ledningen af dessa tidskrifter och -genom egna talrika bidrag uppsvingat sig till litterär herrskaremakt. I nyaste tider har Thomas Carlyle. genom sin originella anda och sin vetenskapliga bildnings tyska elementer väckt stort uppseende hos: sina landsmän samt funnit både passionerade beundrare och häftiga motståndare. Gentemot denna nyhetslystne författare har åter den konservativa Archibald Alison skaffat sig en vördnadsbjudande social ställning genom sina om en rik skatt af grundliga kunskaper och djupa tankar vittnande Försök öfver politiska, historiska och andra ämnen, äfvensom genom sitt vidlyftiga och förträffliga historiska verk. Men Macaulay öfverträffar mer eller mindre alla dessa föregångare eller samtida. Med Addisons och Steeles goda egenskaper, den förres humor, den sednares liflighet och bådas behagliga urbanitet, förena Macaulays Essays i icke ringa grad det glänsande och fantasirika hos Jeffrey samt i högsta grad den grundlighet och djupsinnighet, för hvilken ifrågavarande slags arbeten begynt utmärka sig i England sedan fem årtionden. Närmast ligger en jemförelse mellan Macaulay och hans värdige medtäflare på historiens fält, Archibald Alison. Måhända öfverträffar han honom i tankarnes originalitet och vidsträckt andlig synkrets. Åtminstone har han onekligen företräde framför Alison i anseende till sin lysande, smakfulla och konstnärliga framställning af vetenskapliga ämnen. Det händer att Alison stundom uppoffrar framställningens raska fortgång för att omtala vissa ämnen som ligga honom synnerligen om hjertat på ett sätt som väl är intressant och lärorikt men jemförelsevis alltför utförligt; deremot ger Macaulay aldrig sina förklaringar öfver en