Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 3

An RR MA hd Brr TN SV RR RTR bestämda gränserna. Emellertid hade nya intriger afslöjat Petersburgerkabinettets ihärdiga afsigter. Man såg 1841 ryska agenter genomresa östra Finmarken under förevändning af en lustresa. De skaffade sig öfverallt detaljerade upplysningar, studerade uppmärksamt landets natur, undersökte hamnarne, flodernas strömbäddar och fiskbankarne. Vid samma tid öfvyerkom man i Norge, genom en besynnerlig slump, som omslag på ett bref från en rysk embetsman, ett fragment, som troligen utgjorde en del af ett från någon rysk myndighet utgårget cirkulär. Den del af detta cirkulär som utgjorde brefvets omslag innehöll frågor i nummerföljd öfver de hamnar som voro fria från is, de fördelaktigaste punkter för inrättande af krigshamnar med ett tillräckligt djup, det mest passande ställe för grundläggandet af en handelsstad på det så kallade gemensamma området, de vinteroch sommarvägar, som från Finland föra till hafvet, de segelbara strömmarne, möjligheten att anläg.a militärvägar, och slutligen, att dömma af några stympade ord, de utbyten som kunde göras af vissa landsträckor. Att detta cirkulär innehöll Rysslands planer bevisas bäst deraf, att underhandlingar sedermera verkligen öppnades i Stockholm för att erhålla en del af kusten nära Warangerfjord i utbyte mot den bergiga trakt som sträcker sig från Beldovado ända till Vasko-jok och sjön Indiager. Det faller af sig sjelft att Petersburgerkabinettet på samma gång ej försummade att inverka på befolkningen i norska Finmarken. Man såg andra ryska agenter öfverhopa den med artigheter, locka den med handelsfriheter och skänka den fördelar, som lika mycket jaf intresse som tacksamhet kunde fästa den vid Ryssland. Det är från de ryska hamnarne vid Hvita hafvet som det på säd fattiga Finmarken erhåller titt förråd ef denna vigtiga artikel. Från handelsgemenskap till ömsesidiga sympatier är det ej långt, och Norges kustbefolkning har blifvit vunnen genom ett så förekommande bemötande. Kännande för öfrigt redan af gammalt, hvilket mäktigt medel att göra proselyter ungdomens iuppföstran erbjuder, har Ryssland ej försumI mat att i Arehangel inrätta en handelsskola, Idit det drager sönerna af de rikaste köpmänen i de små norska städerna Hammerfest loch Tromsöe. Efter der genomgången uppfostringskurs återkomma dessa till hemmet med en laddning af ryska ider, tala endast ryska språket oeh förakta sitt eget fädernesHäraf inre tvister och kollisioner af ganska allvarsam natur, som mer än en gång utgjort föremål för Storthingets öfverläggningar. På en så väl förberedd skådeplats saknades ej skådespelarne, och sedan nationalmisstroendet en gång var väckt, sysselsatte sig den norska pressen, måhända mer än ekäligt, med en person, som man mot slutet af Juli 1847 såg anlända till Tromsöe. Se här hvad jsom blifvit berättadt om denna person. Den inykomne var ej känd af någon, och man fråsade hvarandra nyfiket om anledningen till j hans ankomst. Efter några dagars väntan blef han ombedd att visa sitt pass, och kort derefter gafs en fest till hans ära hos stiftsamtmannen. Der förtjuste han alla de mnärvarande med gin air och sina mandår, och dagen derpå berättade de af stadens notabiliteter som talat med honom allt hvad de hört om honom, antingen från honom sjelf eller af de berättelser om hans person som gått man och man emellan på festen. Han kallade sig baron Ungern von Sternberg och sade sig. vara svåger till general Buxhöwden, Finlands eröfrare; slägtskapsband fästade honom äfven vid familjerna Menschikoff ech Orloff; han hade blifvit uppfostrad i S:t Petersburg bland kejsaren pager, hade tjent i Kaukasus, hade vistats någon tid i Stockholm, der kronprinsen, sades det, hade upptagit honom i sin förtroligaste umgängeskrets, och tillbragt sin tjenstledighet på resor, när han :!ej hvilat ut på sina gods i närheten af Rewal. E För öfrigt hade han låtit förstå att hans inflytande i S:t Petersburg kunde vara till stort gagn för Norge, för hvilket han sade sig känna ifliga sympatier; också kunde de goda Tromsöeboarne ej nog lyckönska sig till en persons ankomst som förespeglade dem så präktiga saker. : Snart vann baron Sternberg ett visst inflytande på stället, och allteftersom detta tilltog lät han öfvermodet träda i stället för den 0ekersöta vänlighet som han de första dagarne visat. Han förklarade högt, att Norge endast borde vara en Rysslands vasell, och sökte göra proselyter bland de anseddäste familjerna, lockande köpmännen med löften om handelspris vilegier och de studerande genom att lofra dem, som skulle vilja bosätta sig i Ryssland, lärostolar och stipendier. Dessa inkräktningar fortsättas äfven med en :härdighet som vittnar om en djupt anlagd plan, och till ecsh med arbetsech handelsrörhållanden komma härvid den ryska politiken till Kjelp. De ryska fiskrarne ha för sed att under sommartiden idka fiske på Finmarkens kuster, då de af norrmännen hyra båtar och redskap. 1 denna association af arbete och arbetsverktyg delade de två kontrahe:terna afkastningen af fisket emellan sig. andra sidan hade de nomadiska lappar: e i Finmarken, som lefva af afkastningen :f sina renar, för aed att med sina hjordar fö:flytta sig öfver på ryska området, der den mossa som renarne söka under snön till vinterföda finnes i större ymnighet. Denna plägsed hade vunnit laglig krsft genom en traktat som 1761 blifvit afslutad mellan Darv mark, dit Norge då hörde, och Sverge, ecm vid sanima tid egde Finland. Samma traktat inrymde åt de finska lspparne rättigheten att under sommaren föra sina renar till bw tesmarkerna i norska Finmarken. Ryssland ville göra sig till godo dessa ömsesidiga förhållanden för att så mycktt säkrare hinna sitt syfte. Under förevändning att fördelarne af ss fo