Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 2

det, att industrien i sin oändliga mångfald är on i hela Europa eller rättare sagdtt hela den vesterländska civilisationen, det vill säga i de af kristna folk bebodda länderna. I hela denna sin omätliga utsträckning har hon samma grundvalar, ty hon utgår öfverallt från samma vetenskaper, uppfattade och bibragta på samma sätt; hon använder samma tillverkningssätt och samma maschiner. Denna industriens enhet framträder mera med hvarje dag; kommunikationernas ständigt växande hastighet gör den fullkomligare och synligare med hvarje ögonblick. Ett annat faktum, som man redan kunde upptäcka vid verldsexpositionen i London, men som vid den parisiska springer i ögonen, består deri, att under den framåtskridande riktning som den europeiska industrien öfver allt måste följa, afståndet som skilde de ena folken från de andra af dem som egnat sig åt den högre industrien, hastigt aftager. Det är ej långt ifrån att vestra och mellersta Europa i närvarande ögonblick stå på samma höjd inom industriens område. Några stora folk, som hittills varit efter på den industriella täflingsbanan äro de som på sista tiden vunnit största terrängen. Sålunda har Österrike gjort förvånande framsteg; Piemont har tagit några stora steg; Preussen, Schweitz, Belgien, Holland, Tullföreningen i allmänhet, Sverge, som stodo långt efter England, ha kommit det sistnämnda så nära, att det vore förmätenhet från dess sida att hädanefter tillerkänna sig en obestridd öfverlägsenhet öfver dessa länder, som det länge kunnat betrakta med en öfverlägsen blick. Europas förnämsta nationer ha nu rättmätiga anspråk att utställa produkterna af sin industri på den allmänna verldsmarknaden, och vid denna allmänna täfling erhåller hvar och en af dem segerkransar som bestyrka de begge fakta vi nyss anmärkt: enheten i den europeiska industrien och dess hastiga utveckling till en grad af fullkomlighet som är nära nog densamma för största delen af de eiviliserade staterna. Vi tro oss med en rättmätig känsla af nationalstolthet kunna säga, att Frankrike, midt under det allmänna framåtskridandet, skall utgå från expositonen med, en särskilt utmärkelse. Det har bemäktigat sig några nya industrigrenar som det förut saknade; det Har befästat sig. i alla. I afseende på produkternas fullkomlighet har det, på högst få undantag när, uppnått om ej öfverskridit den höjd hvartill de skickligaste hunnit. Vid denna vigtiga vändpunkt i det industriella lifvet frågar man sig helt naturligt, om det handelssystem som hittills herrskat emellan Europas särskilda nationer är i harmoni med den närvarande ställningen, om det gynnar, eller om det ej snarare motverkar civilisationens giltigaste och ädlaste sträfvanden liksom dess mest trängande kraf. (Forts.)