Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 2

mål, hvaraf 320,000 tunnor råg. Återblick på Verldsexpositionen, Michel Chevalier, Det är slut på iseleringssystemet izom handelspolitiken Expositionen är stängd. Den har slutat med en högtidlighet som förtjenar att betecknas som en af de mest storartade och de bäst ordnade Paris någonsin haft att uppvisa. Den skall hos Europa, hos hela den civiliserade verlden qvarlemna outplånliga minnen och åt Frankrike gifva rättmätiga anledningar till stolthet och tillförsigt. Midt under händelserna och bragderna i ett krig, i hvilket för:törelsemedlen visat sig utrustade med en hittills okänd kraft, har den erbjudit en så till utsträckning som mångfald beundransvärd anblick af fredens och de skapande konsternas krafter. Ingenting har fattats den af hvad som kunde öka dess glans och djupt inrista den i menniskors minne. Alla nationers yppersta ha stämt möte med hvarandra i Paris och i skötet af denna majestätiska hufvudstad hemtat nya känslor af ömsesidig broderlighet och välvilja. . Herrskarinnan i en stor stat, hvilken sedan länge jemte Frankrike för tankens och ärans liksom rikedomens och den krigiska styrkans spira i verlden, har kommit att med sin närvaro öka glansen af denna utomordentliga täflan i mensklig industri, öfvertygad att ett bättre tillfälle aldrig skulle erbjuda sig att fastare tillknyta de vänskapsband som sent omsider till menniskoslägtets lycka och civilisationens befrämjande blifvit ingångna mellan de tvenne stora folk som så länge varit hvarandras rivaler. En annan furste, hvars stater äro långt mindre vidsträckta, men hvars styrelse genom sin fasthet och sin upplysning väcker allas beundran, har påskyndat sin resa till Paris för att helsa expositionen i dess sista ögonbliek. Man erinrar sig de svårigheter som utmärkte företagets början. Lokalen var ej färdig ännu, då den med Europa öfverenskomna tiden inföll; den var ej blott ofullbordad, utan äfven otillräcklig. Det såg ut som man ej ens egde de nödvändiga medlen för dess öppnande. Under dessa omständigheter företogo sig några personer, som gerna vilja gifva sig utseende af ett ytterligt förakt för allt, jemte andra som anse det höra till god ton att förakta industrien och allt som dermed står i samband, att utsprida att expositionen vore förfelad, att den skulle bli ett obotligt kaos, att Europa och Frankrike sjelft, upptagna af krigsomsorgernä, ej rätt visste hvad de skulle göra med denna bazar, och att de med en förnäm likgiltighet skulle låta den gå förbi. Dessa spådomar ha af händelserna erhållit den fullständigaste vederläggning. Fördelningen af hufvudlokalen har verkställts med mycken skicklighet och konst. Andra byggnader ha tillkommit för att komplettera det nödvändiga omfånget, och deras anordning, hvaremot kritiken i början höjde sig, har tvärtom ökat effekten af det hela, derigenom att den föranledt en särdeles väl uttänkt fördelning. Ingen skall glömma det i sjelfva sin stränghet herrliga skådespel som annexet erbjöd i de föremål från den stora industrien hvaraf det hvimlar, i denna armå af maschiner i rörelse, som äfven för den olärde gjorde begripligt på hvad sätt en mängd för hans dagliga behof nödvändiga föremål tillverkas. Och hvem skall väl någonsin förgäta all den rikedom och smak som funnos hopade i panoramans rotunda och i de omgifvande gallerierna? Man kan med ett ord uttrycka vidden af expositionens framgång: Det intresse den väckt har uppvägt krigets, huru stora än de vapenbragder voro hvarmed detta utmärkte sina stora dagar. . Historien — ty hon skall på sina bronstaflor inrista denna beundransvärda exposition — skall ej underlåta att nämna hvilken andel af äran häraf tillkommer franska styrelsen. Hon hade alltid kraftigt velat expositionen och har oupphörligt egnat den en verksam omtanke. Hon har aldrig sparat på de nödvändiga medlen. Hon har visät den en storartad frikostighet. Krigen, äfven de lyckligaste, hafva sina förlägenheter och bekymmer. Intet enda ögonblick under loppet af detta ärofulla krig på Krim, ej ens då svårigheterna syntes som mest fruktansvärda, har styrelsen afvikit från det mål den haft för ögonen, att expositionen skulle göra heder åt det land som dit inbjudit den öfriga verlden, och att främlingarne skulle derifrån föra med sig en sann uppfattning af Frankrikes uppriktiga och varma sympatier. Expositionen har ej en enda minut lidit af omsorgerna för kriget, ej ett ögonblick varit behandlad annat än som en statsaffär. Om man någonstädes skulle vilja söka sig ett bevis på Frankrikes makt, ser jag ej hvar man bättre skulle finna det än i denna expositionens och krigets parallela gång vid hvarandras sida och i begges samtidiga framgång. Ett bland expositionens mest framstående drag, ett som den oupphörligt framhåller, är mot. NET BIEN SENAT RT Hon hade med -sin far varit oppe i ett hus, hvilket icke var så stort söm Djurholms herroårdsbyggning. Meii i det huset hade hon