Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 2

radshöfding Forsseman i lifstiden donerades till der s. k. Forssemanska klassen vid härvarande skola, hel och hållet förstördt genom stark vårflod, och hade färgaren Per Bager låtit uppföra nu nedbrunna, ur: sprungligen äfven för klädestillverkning afsedde, stors byggnaden. — Genom f. d. statsrådet Poppii bortgång har direktörsplatsen i landtöruksakademsen blifvit ledig. I aderton år innehades den af hi P., som skötte denna befattning med samme kraft oeh intresse som alla andra sina åligganden. Straxt efter det han mottagit dennz befattning, väcktes förslag om stadgarnes för akademien omarbetning. 1 grunden gällde det en reform af akademiens verksamhet Förslaget uppväckte en häftig strid, som fortgick länge. Å ena sidan anfördes, att stad garne vore ändamålsenliga, och att akademiens verksamhet var just lagom stor. andra sidan framböllos stadgarnes brister och akademiens betydelselösa verksamhet. Car) Johan följde denna strid med en viss missbelåtenhet. Han hade sjelf gifvit akademien dessa stadgar, och försök sparades ej att uppehålla hans kärlek för dem. Men Poppius hörde till muvemangspartiet inom akademien; han åtnjöt stort förtroende hos Carl Johan. och var fast i sina åsigter — var ej finne för roskull — som Carl Johan skämtsamt yttrade om honom. — Ändtligen blef striden om stadgarne inom akademien utkämpad, och det lyckades Poppius slutligen att stämma Car! Johan väl för det nya förslaget, som ock derefter sanktionerades. Att det eger stora brister insågs redan då och har allt tydligare blifvit insedt sedan Hvarföre stadgarne dock icke undergått er förnyad revision sedermera, kan förklaras dels deraf att den åldrige, men ända till dödsstunden själsfriske direktören hade en: viss kärlek för sitt verk, möjligen ock tvekade om han egde nog kraft att genomföra reformen; — och dels deraf att han insåg, at större fonder, än de som akademien -har att förfoga öfver, erfordrades för akademiens vidsträcktare verkningskrets. Möjligen betviflade han äfven att akademien skulle kunna påräkna det erforderliga stödet från regeringen, som påtagligen flera gånger ringaktat akademiens bemödanden. Några exempel derpå anse vi oss böra anföra. Hr Poppius nitälskade högligen för åstadkommandet af en svensk landtbruksetatistik , hvars nytta af enhvar utan tvifvel inses. Akademien gjorde i detta afseende goda förberedelser och bjöd till att anskaffa materialier. : Men intresset för saken var dock, just på det håll der benägenheten bort vara störst, icke: betydligare, än att de statsmedel som anslogos till upprättandet af en sådan statistik, väl utgingo, men utan att lemna något annat resultat, än en diger, men oordnad lunta, som nu förvaras — vi veta ej hvar. Vi minnas icke vid hvad tillfälle akademien för någraår sedan klandrades för den uteblifna statistiken; men till sitt rättfärdigande lät hr Poppius i akademiens tryckta handlingar införa några aktstycken, emellan hvars rader man lätt kan läsa huru hos oss allmänna medel understundom anslås till ett -ändamål, men dock förryckas till befordrandet af andra. Då det åligger akademiens direktör att årligen meddela. en öfversigt af tilldragelserna inom det svenska landtbrukets område, hvilken med tillgång på goda materialier kan blifva särdeles intressant, så erfordras dertill, hvad ock är föreskrifvit, att samtlige hushållningssällskaperna med uppgifter inkomma. Men af dylika meddelanden har akademien dock varit i saknad från ett stort antäl bland dessa sällskaper, både då hvart och ett af dessa, enligt gällande föreskrift, hade länets höfding fill ordförande och sedermera, då sällskaperna sjelfva fingo utse sin ordförande. I hvarje irsberättelse har akademiens direktör med en allt starkare betoning anfört sin klagan leröfver, utan att den ändock föranledt till någon åtgärd från regeringens sida. Emellertid har nu ett nytt stadium inträdt . akademiens lif — så tillvida att en ny direktör skall tillsättas. Härvid företer sig ett ganska eget förhållande. Inom alla våra öfriga akademier väljes direktör eller preses — af akademiens egna ledamöter vanligen för vissa år. Landtbruksakademiens direktör nämnes deremot af Kongl. Maj:t och, om vi ej misstaga oss utan att akademiens ledamöter ens få upprätta förslag. Att detta är temligen olämpligt inses utan gensägelse, liksom att den utnämde direktören kan sitta qvar ills han af döden hädankallas eller sjelf afsäger sig befattningen; hvilket sednare dock cke nu lärer inträffat. Att Carl Johan lade mycken vigt både på bibehållandet af detta orerogativ och på det än kuriösare, att K. M. itnämner akademiens hedersledamöter — läer orsakat att, då stadgarne reformerades, yssnämnde prerogativer ej fingo vidröras. imellertid talar samma skäl för direktörsbeattningens omflyttning efter val inom denna ,kademi, som inom aila de: andra akademirna. Också talade hr P. ofta om att sjelf räcka förslag om en reform i detta afseende; nen vid talet stannade det, emedan den gamle nannen var så van att lefva såsom direktör, tt han ej tänkte på möjligheten af direktörslatsens ledigblifvande genom dess innehafares död: ; Hvem skall K. M. nu utnämna? Derpå är ryfikenheten nu spänd. Man gissar på hoftallmästaren Braunerhjelm, på f. d. statsrådet Wern, på grefve Platen, — alla dessa äro i