Aftonbladet – 2 januari 1856, sida 2

stolar. Bordet var visserligen prydt af sin hvita duk, men på duken upptäckte jag blott en simplare soppskål med -sin slef uti. Har man icke hunnit längre än till soppan, så går det väl an, tänkte jag, ehuru soppa var en alldeles oväntad frukosträtt.k Jag skyndade för att helsa på arrendatorn, värden, hvilken satt ensam vid bordet, men jag fann honom halfsofvande och med blossande kinder. Jag tittade i soppskålen. Dess innehåll liknade den klaraste buljong, men citronskifvorna, som simmade deruti, utvisade tydligt att alls ingen revolution i frukostserveringarne timat på Sjöberg. Nu fästades min uppmärksamhet vid en högst besyunerlig menniskogrupp som lägrat sig på ett annat ställe af gården. Gruppen bestod af tre mycket gamla herrar med silfverhvitt hår och dito mustacher samt det blågula bandet i knapphålen, och hvilka tre personer med hvardera sitt fyllda glas i handen lågo -på knä invid en fjerde menniskokropp, som låg utsträckt och orörlig på marken. Nu uppstämde de tre en gammal föga uppbyggelig dryckesvisa, hvaraf jag blott upprepar följande: Sätt du glaset för din mund, hopp fallerallaralla! Drick sen ur, du fyllehund, hopp fallerallaralla! Lambo, lämbo, Mina herrar, Lambo., Närmande mig denna grupp, såg jag vidare, huru de tre försökte att ur sina glas hälla punsch in i den liggandes mun. Som detta icke rätt väl ville lyckas, så togo de tre kannibalerna sig före att under det råaste skratt rulla den arme syndarens kropp från den ena till den andra sidan af gården och sedan tillbaka igen.