Aftonbladet – 29 december 1855, sida 1

jag honom Kasta en blick på männen Kring elden, sedan en på mig, och ett ögonblick derefter vände han gig bort från födan som ja; lagt framförs:hönoim coch lade sig sakta ned på sin Vanliga plats i lägret... Jag vände mig om för att klappa min hund för hans ädelmodiga uppförande, och.då jag såg tillbaka; ade hundens andel försvunnit. SMan vtalade nu med. mera, allvar om att återvända, mens erichändelse som. inträffat föregående dagen -hade. gjort detta till ett ganska svårt företag. I vår ifver.att jaga upp något villebråd hade vi uraktlåtit att. som vanligt binda vårashästar och åsnor, och: de hade nu sprungit: sin .kos, De af oss, som blifvit utskickade för att leta reda. på dem, rapporterade att:de,ingenstädes synts. till, och det beslötsått det-var: bättre: för , oss. att nu hålla. oss 5 tillsammans, och .gå framåt, än att riskera att blifva skingrade, och ibjälsvultna omuvi försökte, återfå dem. Det var bättre att: jaga än att. söka efter. hästarne; och om af en: händelse någon af oss: under dagens lopp skulle ;fåsse tilldem,: kunde. han drifva dem framtill lägret eller : begära ; hjelp derifrån. Lyckligtvis--hade:; dock en häst stannat qvar icnärhetens Hans hade, varit för gammal aller för svag att springa långt. a: .svAftorien efter, det. prairiehunden blifvit expedierad, hördes, plötsligen en frustning nära lägvet;: straxt: derpå, syntes hästen Mastigt. resa sigöpå! bakbenenoch, nästa ögonblick föll han utsträckt:till marken, med. lifsblodet uppsprutandö!i:enhög, stråle; ur. ett hålipannan. Inom mindre. än: en timma hade mina utsvultna kamrater -slukat i.sig så mycket de förmådde och: lågo försänkta 1 djup slummer. Då kom taren till Brutus och mig. Det var en herrlig måltid. Det. tycktes. mig vara den läckkrasteföda-jag någonsin smakat. Första biten jag: sväljdevar. halfrå: .och alldeles otuggad.