Aftonbladet – 28 december 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 28 Dec. Den billiga förväntan vi för någon tid sedan uttalade, att en instruktion skulle blifva utfärdad för den gemensamma svensk-norska komiten för tull-, handelsoch sjöfartsförhållandena emellan rikena, har ännu icke blifvit uppfylld, ehuru vi trodde oss temligen ögonskenligt hafva ådagalagt det oundgängliga behofvet af en sådan instruktion, utstakande så väl hvilka frågor borde af komiterade upptaas och behandlas, som äfven i hvad ordning detta borde ske, på deöt att någonting måtte vara uträttadt och färdigt då Rikets Ständer i Sverge och Storthinget i Norge härnäst sammanträda, och det angelägnaste och förtiden vigtigaste icke måtte blifva förhaladt och uppskjutet till sist. Då de svenska ledamöterna utan att afvakta någon instruktion redan trädt tillsamman — de norska äro ännu icke anlända hit och lära ej anlända förr än straxt på nyåret — så ligger äfven uti denna omständighet en antydning att en sådan instruktion numera svårligen lärer vara att vänta, och att någon annan utstakning af komiterades uppdrag icke för de svenska ledamöterna blir tillgänglig än den de sjelfva behaga inlägga i de sväfvande och obestämda, allt och intet sägande fraserna uti kallelsebrefven som kommit dem tillhanda. På detta sätt äro emellertid de svenska komiterade denna gång af regeringen ännu mera handlöst lemnade i saknad af all ledning än deras företrädare i 1846 års komitå, hvilka åtminstone hade det uti förordnandet för komiten dir pade sväfvande innehållet af Rikets Ständers skrifvelse vid 1844 års riksdag att gå efter. Detta förhållande är så mycket mer att beklaga, som det visst icke är sannolikt att chefen för norska tullöch finansdepartementet, den för gin sakkunskap och skicklighet lika utmärkta statsrådet Lange, (hvars närvarande här i förbigående sagdt nu vore så önsklig) lemnar Norges delegerade uti komiten i sak nad af en ganska noga utstakad, åtminston