Aftonbladet – 22 december 1855, sida 2

Thiers om historien. (Ur företalet till den nyss utkomna 12:te delen af hans Histoire du Consulat et de Empire.) Jag har nu efter femton års träget arbete slutat konsulatets och kejsardömets historia, soni jag började 1840. Af dessa femton år har jag ej låtit ett enda gå förbi, med undantag likväl at det som de politiska händelserna tvungit mig att tillbringa utom Frankrike, utan att jag egnai hela min tid åt-det svåra värf jag företagit. Man skulle, jag medger det gerna, kunna arbeta fortare, men jag har en sådan aktning för historiens höghet att blotta fruktan at: anföra ett oriktigt faktum uppfyller mig me: en viss fasa. Jag ger mig då ingen ro förrä jag funnit beviset för sanningen af detta faktum; jag söker det öfverallt der det kan fin nas, och jag stannar ej förr än jag funnit de eller förvissat mig om att det: ej finnes. detta sista fall-tvungen att fälla utslaget-son en jury, talar jag efter min innersta öfvertygelse, men alltid med en stor fruktan att bedraga mig, ty jag anser ingenting fördömligare, när man frivilligt åtagit sig uppdragei att säga menniskorna sanningen öfver histo riens stora händelser, än att vanställa den a svaghet, förändra den -af partisinne, antag fakta på god tro af lätjay: och att; vare si med afsigt eller icke, ljuga för sitt eget oci kommande århundradens t Det är under inflytelsen. af -dessa -skruple: som jag läst; omläst och med egen hand gjor: anteckningar ur de: oräkneliga aktstycken, son förvaras i statens arkiver, de 30,000-bref;son utgöra Napoleons egen korrespondens; de c mindre talrika brefven från hans ministrar. generaler; adjutanter och polisagenter; och slutligen största delen af de händskrifna memoirer, som förvaras inom: familjerna.s Jac bör tacksamt erkänna, att jag under alla: sty: relser (ty jag har redan sett-tre följa på hvårandra sedan mitt arbete börjades) mött samma beredvillighet, samman liberålitet. att förse mig med de nödiga dokumenterna; och unde: Napoleons : brorson har man ej mer utestäng! mig från den kejserliga politikens hemlighe: ter än under republiken och : det konstitutionella konungadömet. Det är på detta -sät jag tror mig ha lyckats! att uppfånga och återgifva, ej denna konventionella sanning: son: de samtida generationerna ofta skapa sig oc! öfverlemna ät de kommande generationern: såsom den stränga sanningen, utan denna händelsernas egen sanning, som man endast finner i statshandlingar och framför allt i d: stora personernas korrespondenser. Jag har sålunda understundom användt ett helt år ati förbereda en volym, som jag endast behöfi två månader att skrifvay och jag har derigenom låtit den publik vänta, som velat sätts något värde på resultatet af mina arbeten: Jag bör tllägga att med dessa skruple: förenat sig hos mig lusten attigrund studers huru man under ett af mensklighetens mest upprörda tidskiften betett sig för att sätta sådana massor af menniskor, penningar och materiel: i rörelse. : Förvaltningens, finansernas, krigets, diplomatiens hemligheter ha lockat, dragit och fängslat mig, och jag håransett att dehna helt och hållet tekniska del z! historien af: allvarliga sinnen förtjenade åtminstone lika: mycken uppmärksamhet: son den dramatiska delen. I min tanka äro berömmet och tadlet öfver de stora operationern: endast tomma deklamationer,; om de ej hvila på en genomtänkt, positiv och klar framställning af det sätt hvarpå dessa operationer försiggått. Att utbrista i ekstas t. ex. framför tåget öfver Alperna och, för att meddela: sir entusiasm åt andra; uppstapla orden i massor, här slösa med klippor och ;der med su z laviner, är i mina ögon endast en barnsik och för läsaren tröttande lek, . Det finnes ingenting som på en gång är allvarligt, intressant och egnadt att väcka en verklig beundra: annat än den trögna och fullständiga framställningen af Händelserna så som de verkligen tilldragit sig. Att omtala, huru många milj en härförare hade att tåga öfver berg, huru! många kanoner, huru mycket ammunitior och lifsmedel han hade att föra utan banade vägar, på en ofantlig höjd öfver hafvet, midt ibland förfärliga -brådjup, ..der djuren: ej mer äro användbara, der:menniskan ensam bibehåller sina krafter och sin vilja; och allt berättadt helt enkelt med de nödiga detaljerna, utan onyttiga afvikelser från ämnet, se der i min tanka det rätta sättet att skildra,en sådan bändelse som t. ex. tåget. öfverS:t Bernhärd. Om efter et trogen och fullständig framställning af fakta ett utrop undslipper berättarens! mun, går det direkte till läsarens själ, emedan det redan alstrats inom honom sjelf och enlast utgör svaret på hans eget utrop af beundran: Dessa äro orsakerna till den långsamhet varmed jag skrifvit denna historia liksom till let omfång. min berättelse erhållit, Detta öranleder mig att yttra några ord om histo ; ien och sättet att skrifva den, ingifna af en ång erfarenhet af denna konst och af en. ljup vördnad för dess höga värdighet. ER vet ingenting i menniskoandens verk! om öfvergår den stora poesien.Men mani skall medge mig att det fins tider som äro! nera egnade att njuta deraf än att frambringa! len. Jag tror ej att Homerus och Dante t.: :x. någonsin blifvit på ett mera lefvande sätt! ippfattade och förstådda än i vår på-en gång! jupt lärda och djupt upprörda tid. Och likväl, huru vi haftutmärkta skalder och målare, har år tid ej frambragt motstycken till denna naiva ch energiska poesi från 13:e seklets Florens ller från Greklands hjelteålder. Sambhällena afva sin ålderdom liksom. individerna, och varje ålder har sina särskilda sysselsättningar. ag har alltid ansett historien som den syselsättning hvilken isynnerhet passade vår. d. Vi ha ej förlorat sinnet för stora saker, alla händelser skulle vårt sekel variti llräckligt att återge oss det, och vi äro i esittning af den erfarenhet som tillåter att ppskatta och bedöma dem. Jag har derföre ed tillförsigt egnat mig åt historiska studier It sedan min ungdom, viss att jag gjorde vad mitt ekel var häst eonadt att svsselsaätta mt Then Unt 4. Mr Ah Kn AE Doll rymt 0 HM AA