Aftonbladet – 22 december 1855, sida 1

Nedanstående till redaktionen insända artikel vidrör en vigtig fråga, som icke kan undgå att återkomma vid nästa riksdag, nemligen angående de olämpliga inskränkningarne i rättigheten att köpa, sälja och besitta jord. Den fråga som afhandlas af insändaren angår endast särskildt provinsen Dalarne, men den olyckliga allmänna författning, som kort före sista rikscag, i Juli 1853, utgafs, och hvarigenom 1827 års välbetänkta hemmansklyfningsförordning på ett betänkligt sätt ändrades genom stadgandet af orimliga hinder för besittningsrätten af jord, har redan visat så skadliga verkningar och åstadkommit så mycket trassel och osäkerhet, att motioner om upphäfvande af de nya restriktionerna icke lära uteblifva. Beträffande emellertid nu först hemmansklyfningen och jordafsöndringen i Dalarne, så hafva Rikets Ständer redan, uti skrifvelse den 30 Augusti 1851, hos K. M. anhållit, att de i Kongl. brefvet den 17 Aug. 1804 förekommande stadganden derom, dels att ingen får sälja obesutenhet till annan än den som förut eger jord; och; sedan storskifte blifvit verkstäldt, icke till annan än den som eger jord i samma nummer, och dels att lagfart och fasta å sådana smärre jorddelar, som icke innefatta besutenhet, ej få ega rum, måtte i nåder upphäfvas Vi erfara emellertid nu, att ehuru menigheterna och lokalmyndigheterna i Dalarne tillstyrkt denna nyttiga förändring,hr civilministern likväl hitintills icke derpå fästat afseende, utan låtit saken Hvila. Den insända artikeln innehåller så väl grundade erinringar om ämnets vigt; att vi med nöje införa densamma, så lydande: Till redaktionen af Aftonbladet. Vid 1850 års riksdag väcktes motion om rättighet att köpa, sälja och besitta mindre jord i Dalarne, än . k. sbesutenhet, eller med andra ord om ändring af den gamla förordningen, enligt hvilken den ene i samma -besutenhet kan nödga den andre att taga lösen efter mätismanna ordom. Denna lagförändring godkändes ock af ständerna; men regeringen lät höra menigheterna och myndigheterna i Dalarne. Menigheterna, med undantag af en mindre församling, som enligt kronofogdens. afgifna embetsutlåtande ej förstått frågan, instämde uti lagförändringen jemte kronofogden i Nedan Siljans fögderi; hvaremot Iandsköfdingeembetet afstyrkte. Sedan dess, har saken hvilat. Denna besutenhetslag har alltid varit ett både ekonomiskt och möraliskt ondt. Den har flera gånger föranledt egendomsköp, som för köparens tillgångar varit för stora, men till hvilka han nödgats för att blifva bofast, under det säljaren tvungits att lemna sin ringa fastighet för on penning, som sedan snart kunnät förskingras ; hvarigenom både köparen och: säljaren kommit på ekonomiskt obestånd, utom det att deönå lag långt förut gjort dem, ofta de närmaste slägtingar, till bittra ovänner. Men tillkomna omständigheter på den sednare tiden börja ännu klarare ådagalägga denna lags otjenlighet, så framt en! lag bör afse ett folks bästa och ej. åsyfta ett folks ekonomiska förstöring och moraliska förderf. Bruksegare och skogsspekulanter hafvå på flera ställen af allmogen Köpt rätt att sig tillgodogöra skogen inom 50 år. Derigenom hafva penningar erhållits till att lösa af hvarandra, som redan framkallat en mängd af stämningar på lösen och komma att framkalla många. Har nu en väl odlat sin lilla egendom och af dess afkastning framfödt sin familj, kan han händelsevis nödgas lemna den kära torfvan mot det att den med urskilning sparda skogen, som HBörer till jorden, i den Hye egarens hand betalar alltsämmans, helst som skogarne betalts bättre än hittills hela egendomarne. Med hvilken lojhet jorden skall skötas, Där det är att befara att man arbetar blott för en annan; huru skogarne på detta sätt skola blifva utöddg; huru mycken osämja häraf skall alstras; huru folket skall moraliskt försämras; om det till större delen blir: utan fast hem — är lätt att förutse. Hvad som hittills mycket uppehållit dalfolkets kraft har varit, att, om de flesta ock haft ringa, nästan alla dock haft ett hem, en stuga och ett litet stycke jord, derföre att den klandrade lagen hittills sällan tillämpats af brist på penningar att lösa af hvarandra. Det vore således önskvärdt att regeringen snart upptoge denna såk till gränskniag och dervid beslitade sig till den af hela provinsen önskade förändringen. — Bristen på utrymme har gjort att vi blifvit skyldige ett svar till en insändare i måndagsbladet, som nedlägger ett slags reservation mot en af oss gjord anmärkning dervid, att Svenska Tidningen kunnat med apodiktisk visshet uppgifva, att den jury, som var satt att döma öfver ett i tidningen Fäderneslandet aftryckt versstycke, benämdt Göterna;,