Aftonbladet – 21 december 1855, sida 6

maj:t tillkännagaf sitt beslut att småningom låta regementena af orientaliska armån aflösas af nya från Frankrike; Utförandet af detta beslut har nu börjat. Två nya divisioner, af hvilka den ena är anförd af general Chasseloup-Laubat, den andra sammansatt af brigaderna Jamin och Labadie, hafva nyligen afgått från Marseille och redan ankommit till Krim. Deremot återvända två divisioner till Frankrike från Krim, den ena bildad af kejserliga gardet, den andra bestående af 20:de, 39:de, 30:de och 97:de infanteriregementena. De skola i dessa dagar vara i Paris. — Från slutet af April detta år, då kejsargardet ankom till Krim, har det tagit en ärofull del i alla strider som förefallit. under fästningens murar: Den 2 Maj vid försvaret af våra löpgrafvar, som angrepos af en fruktansvärd utfallskår; den 22 Maj vid kyrkogårdens eröfring; den 7 Juni vid Gröna Mamelonen; den 18 Juni vid angreppet på Malakow. och slutligen den minnesvärda 8 Sept. har kejserliga gardet genom sitt hjeltemod visat sig värdigt den rang, som det af kejsaren på förhand erhållit i armån. Dess förluster vittna om den rol som det spelat. Det har förlorat i döda oeh sårade 140 offieerare samt 2471 underofficerare och soldater. Hvad angår de fyra infanteriregementen som: återvända med gardet, så tillhöra de de äldsta af orientaliska armen. AnkomnaiApril och Maj 1854 till Gallipoli, hafva de tid eften annan kämpat vid Alma, Inkerman, Kertsch, Gröna Mamelonen, Traktirbron och Malakow. De hafva uthärdat alla krigets strapatser, utgjutit sitt blod på alla slagfält; rättvisan fordrade att dessa regementen ändtligen fingo åtnjuta någon hvila, oeh att de åt andra inrymma den plats som de så länge och så ärefullt intagit 1 orientaliska armåns leder. Times korrespondent i lägret vid Tsehernaja skrifver den 26 Nov.: Ryssarne synas fästa sitt förnämsta ögonmärke på vägen från Tschongar. I trakten af bron äfvensom på de begge halföarne, som af den förbindas, hafva de anlagt batterier.Vägen öfver Tschongar och icke den öfver Perekop skall vara deras förnämsta kommunikationsväg med det inre af landet. Sedan Sebastopols fall skola inga reguliera trupper, utan blott 20,000 milissoldater hafva ankommit till Krim. Dessa hörde till dem som utskrefvos förlidne April. Det var folk af hvarje ålder från 17 till 60 år, gossar och gubbar. Intet afseende fästes vid om de voro gifta; egendomsegarens vilja var afgörande, och denne utvalde naturligtvis dem som han minst kunde begagna. Rekryterna exercerades en månad och afskickades sedan. Uniformen är densamma som för de öfriga ryska soldaterna; de hade blott inga knappar, utan för besparings skull tre par häktor. De erhålla lika sold med de reguliera soldaterna och äro afdelade i druschiner om 1000 man. De reguliera soldaterna drifva gäck med dessa landtvärnsmän ; likaså de lägre officerarne; generalerna skola likväl behandla dem vänigt. Från Triest skrifves af den 14 December. Den försenade ångbåten från Levanten har nu inträffat och medför underrättelser från Konstantinopel till den 3 dennes. Enligt Triester Zeitungs berättelser har lord Stratford de Redeliffe förklarat sig emot jernbanans ledande öfver Belgrad och heldre förordat vägen öfver Salonichi, till. Corfus förmån. Till den 3 hade redan fyra engelska kavalleriregementen från Krim återvändt till: Konstantinopel. Från Smyrna berättas af den 6 dennes, att första regementet af schweiziska främlingslegionen derstädes inträffat. Telegrafen meddelar från Marseille följande med Ganges dit ankomna underrättelser från Konstantinopel af den 3 dennes: Engelska och engelsk-turkiska kavalleriet hade den 30 Nov: lemnat Krim. Ryssarne utrymma sin förra försvarslinie och koncentrera sina trupper i trakten af Baktschirerai och Simferpol. I Azowska sjön börjar drifis visa sig. — Generalerna Williams och Kerim pascha äro utnämnda till muschirer (marskalker). Krigsteatern i Asien. Morning Posts meddelande öfver Karg fall har följande lydelse: Vi äro ledsna att nödgas anmäla, det autentiska underrättelser ingått, hvilka ej mer lemna något tvifvel öfrigt om Kars öde. Ismail pascha (general Kmety) och ytterligare en annan officer har det lyckats. bedraga ryska förposternas vaksamnet och undkomma. Då de lemnade Kars, såg sig general Williams af hungersnöden tvungen att till ryska lägret öfversända en parlamentärflagg och erbjuda kapitulation.. (Underrättelsen är, efter hvad man i London för modade, Morn. Post tillhandakommen från Paris; från Petersburg har hittills ingenting angående tilldragelsenblifvit anmäldt.) Globe egnar en ledande artikel, tull af sympati, åt Kars hjeltemodiga försvarare, hvilka endast hunger, icke svärdet kunde besegra, och yttrar sin synnerliga glädje öfver Kmetys undkommande, hvilken, såsom det synes fullt säkert, skulle hafva kommit utur rysk fångenskap i ett österrikiskt fängelse. -För nästa fälttåg skulle de allierade bli nödsakade att skicka europeiska trupper till Mindre Asien. Fremdenblatt i Wien skrifver den 12 December: Agenten för det anglo-turkiska sjöfartssällskapet i Trapezunt har erhållit bref från Kars af en engelsk officer, hvilka gå till den 11 November. Brefaf sednare datum ha ieke inträffat från Kars. De belägrades läge var tröstlöst; besynnerligt nog blefvo dessa bref genomgångna af det ryska förpostbefälet. För deras vidare befordrande hade befälhafvaren icke lagt något hinder i vägen, på det deras sorgliga innehåll skulle bli bekant i vesterlandet. Sedan lära de belägrade ha erbjudit sig att öfverlemna platsen till ryssarne emot garnisonens fria aftåg till Erzerum, Generaladjutanten Muraview hade ej antagit detta vilkor. Den 10 November skall besättningen hafva företagit ett utfall för att bemäktiga sig det pass, hvarigenom vägen till Hassan-Kaleh går fram, och för att möjliggöra föreningen med Vely paschas stridskrafter. Men denna operation har ej lyckats turkarne.