Aftonbladet – 21 december 1855, sida 3

men blott för ett ögonblick, i det vi utkommce ur småskogen der vår wigwam låg gömd; secdan då några begifvit sig inåt skogarne, och de öfriga, 1 sina gråaktiga slupar gledo fram och tillbaka mellan de höga stränderna; blet scenen för förlidne aftons festligheterså stilla och tyst, som om aldrig något annat ljud än ekorrens snattrande eller snöskatans skri någonsin uppväckt dess eko. Så stilla var det i sanning vid denna tidiga timma; dåfoglarne knappast ännu börjat vakna, att jag nästan hoppade till vid gnisslandet af mina egna åror i rortullarne, då de bröto sjöns spegellugna yta, i det jag med några lätta årtag närmade mig en liten holme, hvilken jag hade öfverflödig tid att upphinna innan hundarne släpptes lösa. Här låg min båt, i det jag förde den in under den klippiga stranden, gömå för allas: blickar bakom de mot wvattenbrynet kta grenarhe af en hög pil, hvilka tycktes icke mindre frodigt grönska, ehuru den högt öfver dem uppskjutande stammen var torr och förvissnad. Jag nedlade min bössa i fören, dock så att jag på den: lilla farkosten, midskepps ifrån, lätt kunde: nå den; derefter ordnade jag oket eller grimman, med skaftet vid mina fötter och rännsnaran hängande öfver bakstämmen på båten, så att jag skulle vara beredd att handla från hvilket håll tillfället först skulle erbjudas. Detta ok är hvarken mer eller mindre än en grof klyka af något ungt träd med en rännsnara af rep eller vinref i ändan, för att kasta kring det sårade rådjurets horn, då ett skott ej bindrar det att, ehuru träffadt, komma sin kos. Om man härvid går oskickligt eller oförsigtigt tillväga, händer det lätt att djuret stjelper omkull er båt medan ni bemödar er att sålunda fånga: det; men -det-finnes män vid dessa sjöar, som äro så skickliga vid förandet af detta enkla vapeny att de föredraga det framför skjutgevär, då de hafva jagtknifven till hands för att gifva villebrådet le coup de grace. Det finns ingenting att förlikna vid attunder en jagt ligga sålunda några timmar på