Aftonbladet – 17 december 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 17 Dee. Den af Norrköpings klädesfabriksidkare till Kongl. Maj:t ingifna, af oss förut omnämnda petition har nu blifvit remitterad till generaltullstyrelsen. Då denna handling med sina allegater utgör en särdeles diger lunta, äro vi nu icke i tillfälle att närmare redogöra derför, hvilket ej heller för närvarande medgifves af det i anseende till jultiden strängt anlitade utrymmet. Vi skola likväl snart iakttaga denna vår skyldighet. Emellertid hafva vi antecknat sjelfva de båda hufvudpunkter hvilka utgöra det långa talets korta mening,. Dessa innefattas i en underd. anhållan att K. Maj:t måtte antingen a) utur tulltaxan borttaga rubriken: alngods, andra slag, valkade tvåeller flerskaftade, hvarigenom (tillägga petitionärerna) utan någon förändring i tullafgiften intet hinder lägges fördet fria varubytet med utlandet, då hvarje valkadt tyg ofelbart kan införas under någon af de öfriga rubrikerna. Detta är således hvad petitionärerna i första rummet skulle önska och af regeringen begära. Man kan icke neka att denna begäran, såvida den får tolkas efter orden, är ganska billig och således gerna må af regeringen medgifvas. Resultatet deraf blefve nemligen, när man rätt läser tulltaxan och i oskiljaktigt sammanhang dermed stående handlingar att — med äundalitag för Shvitt, gult och rödt casimir af högst 6 qvarters bredd, hvilket skulle draga en tull af. 1 rdr 24 sk. pr , samt shawlar, shawletter och andra dukar äfvensom genom fagonering till förkläden utmärkta ylletyger som skulle draga en tull af 1 rdr pr — för ingen af öfriga ylleväfnader skulle erläggas högre tull än 36 sk. pr E, emedan för ingen. annan rubrik i tulltaxan någon högre tullafgift är utförd! Det vore således måhända temligen förvånande för herrar fabrikanter, om regeringen toge dem på orden; men Th antaga, att petitionärernas mening varit en helt annan än den de uttryckt, och att deras petition i denna punkt grundar sig ensamt på en nog outsäktlig okunnighet omr tull-lagstiftningen rörande ylleväfnader jemte en lika anmärkningsvärd oförmåga att kunna rätt läsa och förstå en författning — en oförmåga som här visar sig vida mer betänklig än den svårighet för tulltjenstemännen, hvaröfver petitionärerna så högljudt jemra sig, att skilja emellan olika slags valkade och ovalkade ylleväfnader och möjligen hänföra ett eller annat dussin byxtyger till några skillingars högre tull än hvarmed fabrikskorporationen förmenar gig kunna vara belåten. Innan vi således inlåta ossinågon närmare kritik af den vidunderliga petitionen, vilja vi tillhandagå herrar fabrikanter och möjligen äfven en stör del af allmänheten, som är i frågan intresserad utan att just närmare känna dess detaljer, med några historiska upplysningar i sjelfva lagstiftningsfrågan, Förhållandet är nemligen sådant, att sedan Kongl. Maj:t uti sin nådiga proposition till Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens riksda , bland annat, föreslagit upphäfvande af för uden mot införsel af vissa slags ylleväfnader, såsom caximir, kläde, halfkläde, drapp, korderoj, satin, vadmal, boj och ftanell, K. Maj:t tillika föreslog, att alla dessa rubriker skulle utur tulltaseredaktionen uteslutas och Å stället för dessa, jemte andra till sammansättning och form samt under. allmänt bekant namn ej kända väfnader, — hvilka ansetts hvarker böra eller, utan fara för misstag vid tullbehandlingen, kunna särskildt specificeras — sammanföras under endast tvenne rubriker, nemligen andra slag, ovalkade med en tull af 36 sk. samt valkade tvåeller ferskaftade med en till allt efter antalet af. trådar på tummen i varpen bestämd tull, från 1 rår för de gröfre af 30 trådar och derunder, till och med 2 rdr 24 sk. för de finaste af 50 trådar, allt pr R. Bevillningsutskottet vid 1850—1851 årens riksdag, som äfven föreslog upphäfvande af införselsförbuden å vissa slags ylleväfnader, bibehöll tillika enahanda förenkling af tulltaxeredaktionen, hvilken vid samma riksdag särskildt motionerades af hr B. Rosenblad på rid: darhuset och af den aktade representanten hr P. Muren i borgareståndet, endast med den förändring, att valkade tvåeller flerskaftade ylleväfnader skulle draga en tull af 2 rdr pr . Under åberopande af motiverna i nyssberörde Kgl. Ma:ts nådiga proposition och bevill! ningsutskottets nyss omförmälde betänkande, antog jemväl bevillningsutskottet vid sistlidne 1853 —1854 årens riksdag den ifrågavarande klassifikationen af ylleväfnader med nedsätt! ning af tullen för de förut förbudna valkade ylleväfnaderna, två eller flerskaftade, till I rdr 24 sk. pr K. j Så vidt vi kunna upptäcka, hade ingen af! vevillningsutskottets ledamöter, icke ens fabriksintressets ifrigaste representant derstädes, hr Wi: M, Ekelund, något att anmärka emot: denna förenklade klassifikation. Tvärtom yttrade han i sin reservation, att han vhvarken klandrade