Aftonbladet – 14 december 1855, sida 1

tikel som helst, om han nemligen trodde sig derigenom vinna celler åtminstone befordra båda dessa ändamål. Den sednare åter kan resonnera på det sättet: jag tycker att den åtalade artikeln är både dum, kitslig och oförsynt, jag sörjer öfver att den ädla tryckpressen begagnas för sådana alster, men frågan är här om derigenom ett majestätsbrott blifvit begånget; om 1 artikeln någonting finnes som, enligt svensk lag, kan anses innefatta lasteligt tal å konungen; och då en sådan juryman med all sin enskilda benägenhet att näpsa den tidning som infört cen slik artikel, dock icke kan fatta att uppsatsen är af den brottsliga beskaffenhet, för hvilken den blifvit åtalad, så bjuder honom hans samvete att svara nej på frågan: om den är brottslig enligt det åberopade lagrummet. Vi förmoda att de jurymän som friat Friskytten tillhört det sednare slaget; och vi bekänna uppriktigt, att vi icke kunna inse att de saknat grund för denna sin öfvertygelse, utan att vi erföre vilja ens föreställa oss att de jurymän som fällt låtit leda sig af royalistiska känslor, af bitterhet mot en skandaltidning, hvars ansvarige utgifvare dessutom redan förut var rättvisligen fälld till flera års fästning, eller af yttre påtryckningar. Hvad som likväl skulle varit högst bedröfligt, vittnande om en örblindad censidighet och förvrängningslusta, vore, om någon medlem af juryn kunnat vara så glömsk afsin pligt att icke åtminstone genomläsa eller lyssna till uppläsandet af den artikel han var satt, att bedömma, att han — i likhet med Svenska Tidningen — vågat påstå att uti det åtalade poemet Göterna högsta makten hos oss beskylldes att emottaga ryska rublar.. Utan tvifvel skulle den lindrigaste hänsyftning åt detta håll varit tillräcklig att fälla artikeln. Men en sådan hänsyftning fanns der bevisligen icke, då der så vidt vi förmå fatta, ensamt häntyddes på de millioner som svenska regeringen vid sistlidne riksdag begärde och erhöll af Rikets Ständer, icke blott för upprätthållande af neutraliteten utan äfven, som man då förmodade, för krigsrustningar mot Ryssland. Vi hafva härmed icke velat säga, att sammansättningen af vår tryckfrihetsjury är den bästa som kan utfinnas; tvärtom anse vi den hafva åtskilliga brister och isynnerhet sakna det högre anseende, som bör tillkomma cen dylik domstol. Tryckfrihetens vänner hafva också mångfaldigt flera gånger än dess fiender haft att beklaga sig öfver den närvarande tryckfriheisjuryns utslag, t. ex. då medborgare blifvit förflyttade på fästning såsom för majestätsförbrytelse, endast för ett skämt öfver att en klandrad utnämning till ett embete skett på en söndag och att konseljen således gjort sig skyldig till sabbatsbrott, d. v. s. att plikta 3 rdr 16 sk. bko; att vidare medborgare nära åratal fått dväljas i fängelse, såsom de der velat tillvägabringa osämja med främmande makter,, emedan de vågat, utan att ens nämna Ryssland, tala om en roffågel i öster för hvilken Europa och Sverge borde akta sig; huruledes plikter till flera hundra rdr måst erläggas för blotta införandet af ett förslag till petition om representationsförändring m. m. d., allt till följd af nuvarande tryckfrihetsjuryns sammansättning m. fl.