Aftonbladet – 12 december 1855, sida 2

a Weekends dags planchverk, med, hvilket jag gissade att hennes tankar dock föga. sysselsatte sig. Vi hade någon stund samtalat. rörande ganska likgiltiga ämnen, derunder. fru. N. fortfor att bläddra i de på, bordet liggande plancherna, då hon hastigt blickade. upp.. Det syntes att hon i ögonblicket hade fattat ett beslut, Jag har att göra en frågan, sade hon, hvilken kanske ensam ni kan besvara. Säkert har ni hört omtalas att jag egde en vän, hvilken jag sedermera förlorat. Det var Robert L. Han dog för sju år tillbaka. Kort efter hans död spridde sig sällsamma ladd om en duell, uti hvilken han skulle hafva fallit, och jag hörde till och med långt derefter halft framhvyiskade gissningar om att er vän G. skulle varit banemanpnen, Jag vet att de en gång. varit genom den närmaste och förtroligaste vänskap förenade. Mången gång var jag färdig att göra G. en fråga rörande de närmare omständigheterna vid Roberts bortgång, men jag kände alltid, vid tanken på att det måhända var min väns bödel, till hvilken jag skulle närma mig, en så isande känsla: af afsky, att jag aldrig kunde fullfölja min föresats... Jag tror icke att jag efter den sorgliga händelsen. någon enda gång talat vid G., ehuru vid ett och annat tillfälle händelsen förde oss tillsamman, . Säg mig ni, som jag vet har bestyret med Evad han etterlemnat, har icke vid genomgåendet af hans papper och saker ni funnit någonting som kunde sprida något ljus i denna sak, någonting som kunde. låta oss med säkerhet veta, om någon duell verkligen egt rum och, framför allt, hvad som i sådant fall kunnat vara orsaken dertill. Jag vet icke huru det kommer sig, men jag tycker att om ryktet verkligen egt någon grund, något enda slags vittnesbörd, om gekså. blott innehållande en häntydming derpå, borde änny kunsa fana, och