Aftonbladet – 11 december 1855, sida 1

STOCKHOLM, den H Dee. Man läser i Svenska Tidningen: Det förljudes att konungen afslagit rikets sist församlade ständers underdåniga anhållan om förslags uppgörande och framläggande vid nästa riksdag till ett ecklesiastikkollegium, hvilket skulle i andra instansen behandla kyrke-, läroverks-, fattigförsörjningsoch helsovårdsärenden. Det af rikets ständer begärda förslaget, hvilket presteståmdet för sin del högligea ogillade ech alldeles förkastade, såsom vådligt för kyrkans (presterskapets?) frihet, har sederraera blifvit bestridt af de ficsta reyndigheter, som för närvarande hafva red förenämuada ärenden att skaffa. Universitetens kansler, conmsisterie, academica och ecclesiastica, hafva ansett ett sådant kollegii upprättande vara antingen rent af. förderfligt. eller åtminstene olämpligt ech onödigt. Endast Herrösands konsistorium har yttrat, att då, enligt hvad rikets ständers skrifvelse nogsamt ådagaläigger och konsistorii egen erfarenhet äfven vitzordar, ett dylikt embetsverk. som det hu ifrågasatta, högligen vore af behofvet påkalladt, konsistorium för. sin del i all: tillstyrkte nådigt bifall till hvad rikefs ständer hemställt och föreslagit. Kalmare konsistorium har ansett sitt yttrande böra inskränkas till de ärenden som anginge kyrko-. väsendet ech allmänna undervisningen. Hvad de förra beträffade, yttras det att behofvet af en sammanhållning med hvarje år gör sig allt mera känbart. Att undervisningsverken jemväl, för vinnande af nödig enhet och öfverensstämmelse, behöfde en ledande och kontrollerande öfverstyr vore så länge perkändt att det icke vidare torde kunna anses vara tvifvel underkastadt. Göteborgs och Linköpings konsistöriers yttranden för saken hafva blott varit vilkorliga och medgifvande. Sådant har förhållandet äfven varit med kammarrätten i afseende på fattigvårdsmålens beliandling. iSerajfimer-ordens-gillet och sundhetskollegiwa hafva velat oförändradt bibehålla hyar sin -bofattning med fattiges, dårars och andra sjukas vård, Konungens beslut i frågan skall dock ännu icke vara fattadt hvad. läroverken beträffar; men hvad kyrkan angår lärer presteståndet hafva vunnit en fullständig seger på hennes bekostnad. . Om denne bebådar ståndet någon motgång i anseende till läroverkens ordnande efter dens kraf och en förbättrad tillsyn öf