Aftonbladet – 10 december 1855, sida 3

— Från hr doktor Melander har redaktionen mottagit en så lydande skrifvelse: Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af polisreferaterna för den 6 och 7. Dee. i tit. blad anhåller jag att få meddela följande beriktigande: Det uppgifves, att jag blifvit af hr kamrer Sahlen kallad för att lemna läkarebiträde åt sjuke arbetskarlen Svensson. Detta är ej enligt med sanna förhållandet. Enligt hvad t. f. förste stadsläkaren dr Grähs anmälan till allmänna sundhetsnämnden vitsordar, blef jag den 19 Nov. kallad af hr kamreraren Sahlen, såsom hans husläkare, till hans dräng Carlsson, som insjuknat, i följd af hvilken kallelse jag genast inställde mig hos denne sjuke, som erhöll daglig tillsyn och vård hemma till den 21, då han i anseende till de yttre orsaker, hvilka ofvannämnde anmälan angifver, af mig remitterades till serafimerlasarättet. Om sjukvård för Svensson har ingen anmodat mig, ej heller någon ens fästat min uppmärksamhet på honom eller hans sjukdom, hvilken sednare först blef af mig känd genom förfrågan hos hans hustru, då jag den 21 Nov. besökte drängen Carlsson, med hvilken han delade samma boning. Skulle äfven någon ha framställt begäran om mitt biträde och yttre 1okala förhållanden varit gynnsamma för sjukvård på stället, så hade jag dock för tillfället ej kunnat uppfylla en sådan önskan, utan måst hänvisa till församlingens fattigläkare, alldenstund min hela tid var upptagen af ett betydligt antal sjuka i min enskilda praktik, äfvensom af tvenne fattiga nervfeberspatienter och ett litet fattigt barn i lunginflammation, hvilka alla fordrade daglig tillsyn, hvarförutan jag åtagit mig att vid Diakoniss-sjukhuset, som är en barmhertighetsinrättning, dagligen tjenstgöra. Men under de förevarande omständigheterna kunde ej annat komma i fråga än att söka inträde för Svensson på allmän sjukinrättning, och uppsatte jag genast hos hr Sahlen skriftlig rekommendation för Svensson till intagande å sjukhus med beifran att densamma skulle snarligast uppvisas för distriktets ordningsman, hvarförutan tjenlig så väl inre som yttre behandling för den sjuke vid samma tillfälle föreskrefs. Hvarken pligt eller löfte ålade mig vidare åtgörande med Svensson, hvilken jag förmodade skulle blifva inom kort intagen på sjukhus. Då jag likväl af egen drift sednare efterhörde förhållandet, erfor jag att min rekommendation till sjukhus ej blifvit begagnad, emedan man sagt Svenssons hustru, att mannen, såsom icke mantalsskrifven i Stockholm, ej hade rättighet att der begagna allmänna inrättningar. Jag försökte då att från Diakoniss-sjukhuset erhålla en sköterska till den sjuka familjens hjelp, ty nu hade äfven tvenne barn insjuknat, hvaraf det ena låg döende i koleratyphus; men då ej någon sköterska vid nämnde inrättning fanns ledig, besökte jag följande dagen hr doktor Wallin, i egenskap af Clara församlings kyrkoherde, och anmälde förhållandet, hvarefter de sjuka blefvo på Sabbatsbergs kolerasjukhus intagna. De besök, jag sålunda gjort hos Svenssons familj, innan den afflyttades till Sabbatsberg, hade sin grund endast i den barmhertighetskänsla något hvar, som händelsevis kommit i beröring med en stor nöd, erfar, att i någon mån söka bidraga till nödens förminskande, och hade jag ingalunda anat, att jag för detta handlingssätt skulle af missförstånd underkastas ett offentligt klander. Enskildt har jag varit lycklig nog att hos flera vinna deltagande för denna olyckliga familj, hvilket visat sig genom lemnade understöd både i penningar och lifsmedel, före aflyttningen till Sabbatsberg. De skrifter jag lemnat familjen äro endast dessa: ;Kom till Jesus; — Kort anvisning att blifva salig; — samt Den fattige Josef,. Öfriga skrifter, som unnits hos dessa sjuka, äro mig helt och hållet obekanta, såväl till titel som till innehåll och syftning. Stoekhelm den 8 Dec. 1855. 4. F. Melander. REBSERRSt DIV EET ESR