Aftonbladet – 10 december 1855, sida 1

dana tillfällen är vanligt, ofta kring gemensamma minnen, och frågor gjordes och besvarades rörande frånvarande vänner och hvad man om deras sednare öden hade sig bekant. Och Robert? frågade min vän. Han är väl dock icke bortrest? Jag underrättade honorth !om att jag skulle hitkomma och hoppades på att få råka äfven honom redan i qväll., Robert kommer,, svarade någon, och du kan taga det som ett verkligt vänskapsprof att ban det gör. Han har säkert icke på många veckor varit i något så pass stort sä skap. pHvad vill det säga? Han är väl icke sjuk, eller har han råkat blifva misantrop? Det hade jag dock knappt trott honom om. SSjuk är han icke, åtminstone tror jag icke till kroppen. Mcn nog måtte det hafya händt honom någonting som gått honom djupt till Isinhes och rubbat hans själs jemnvigt, ehuru I mycket han anstränger sig för att fördölja det. Det synes dock endast alltför mycket, äfven för den som känner honom minåre än någon jaf 083. Jag har hört många gisshingar angående orsaketna till denna melankoli. De flesta isynas dock öfverensstämma deruti att sätta den i ett eller annat samband med fröken S:s i förlofning och derpå följande giftermål. Fröken S.1 Ar hon 2 När och med hvem ? Hörde jag min vän förundrad fråga. Det lär icke vara stort mer än åta dagar sedan hennes bröllop firades med en hr N. en brukspatron ifran Wermland. Du miune ! kanske att för fem. sex år sedan baron S, med familj bodde här i staden. Man Iden tiden om att vår vän Robert skulle vära förlofvad med fröken Amelie. Gud vet huru det hängde ibop dermed. Jag har aldrig med honom sjelf talat om saken. och icke tror jag i heller att andra på den vägen fåv särdeles